AMM Sounding music

AMM
Sounding Music
Matchless MRCD77

Av: Magnus Nygren

Publicerad: fre, 2010-06-11 00:33

Få lyckas som brittiska AMM att så oerhört intensivt spela lågmält. Utan darr på manschetten håller de den musikaliska koncentrationen intakt i 50 fantastiska minuter. Mycket tack vare att de inte låter det återhållna stänga ute. Långt ifrån all improviserad musik är öppen, men den här är det. Mycket så dessutom. Men även om variationen är slående, är den inte alltid uppenbar och tydlig. Är man inte uppmärksam finner man snart att man är på helt ny mark, utan att man faktiskt märkt förflyttningen. Denna pendlande paradox mellan det öppna och det inte alltid uppenbara ger musiken en flerdimensionell spänning och försätter känselspröten på helspänn.

Förflyttningarna är många på Sounding Music, betydligt fler än på 2008-års Trinity där saxofonisten John Butcher fick sällskapa med ur-Ammarna John Tilbury på piano och Eddie Prévost på slagverk. Här på Sounding Music återkommer Butcher med sopran- och tenorsaxofon, men gruppen består dessutom av Christian Wolff på piano, bas och melodica samt cellisten Ute Kanngiesser. Inspelningen är gjord under festivalen ”Freedom of the City” i London i maj 2009.

Prévost och Tilbury har gått en annan väg än tidigare AMM-kollegan Keith Rowe. Det osagda är här inte lika omfattande som hos Rowe. Klangerna är dessutom väldigt instrumentfärgade, det handlar inte om att få dem att låta som något annat. Det innebär inte att de inte tänjer på instrumentets gränser, för det gör de.

Alla fem hanterar instrumenten på fantastiska sätt. Eddie Prévost lyckas att ge mig tillbaka hungern efter ljudet av stråkar och dylikt som dras efter cymbaler, han gör det med en sådan precision att allting annat skulle låta fel i jämförelse. John Tilbury lägger sina pianotoner så vackert som bara han kan, den djupa kontrasten mellan hans mycket mjuka och levande klanger och den i övrigt abstrakta musiken är slående. John Butchers starka karaktär slår igenom i skruvningar, vridningar, vibrationer eller utdragna toner. Christian Wolff överraskar med oväntade inslag av thump-ljud på elbas eller det typiska melodica-soundet och på några ställen hörs antydningar till kammarmusik från cellisten Kanngiesser.

AMM är som alltid intressanta. Att de inte argt vill kommentera utan med stor sofistikation intellektualiserar tillvaron är det befriande. Med hela sin kraft tycks de tyst ropa att musik är en konstform som försöker säga angelägna saker om vår samtid och inte ett sätt att förmedla underhållning. Och jag köper det rakt av.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry