Anders Nilsson’s Aorta Ensemble

Anders Nilsson’s Aorta Ensemble
Anders Nilsson’s Aorta Ensemble
Kopasetic 026

Av: Magnus Nygren

Publicerad: fre, 2009-11-20 12:41

Det sju man starka Anders Nilsson’s Ensemble ger sig på orkestrerad improvisation på det självbetitlade albumet som just släppts på Malmöbolaget Kopasetic. En svår form, men ensemblen med gitarristen Anders Nilsson i spetsen klarar det bra. Han har ju fina musiker med sig i form av saxofonisten Cennet Jönsson, vännerna i den vanliga uppsättningen av Aorta: blåsaren Mattias Carlson, basisten David Carlsson och trumslagaren Peter Nilsson samt de båda amerikanerna Ken Filiano, bas, och Michael Evans, trummor, som han spelar med i New York-trion Fulminate Trio.

På Kopasetics hemsida skriver Nilsson att han inför denna skiva inspirerats av så skilda musikanter/kompositörer som Wayne Shorter och Art Ensemble of Chicago samt Schönberg och Webern. Höga pretentioner som de också lever upp till i ganska stor mån. Skiftande dynamik skapar olika stämningslägen, ibland är det ytterligt massivt och ibland tillbakahållet och finstämt. Melodiska inslag återkommer och frifräset ramas in med medvetna brytningar. Konstmusik blandas med jazz.

”Turning in” är min favorit. Det finns en taggig blueskänsla i Anders Nilssons elgitarr och Cennet Jönsson spelar ett glödadne solo på sopransax. Men framförallt är det coolt att en King Crimson-färgad jazz svävar ut med distad elbas från David Carlsson. 1970-talet förflyttas in i nutiden. Det gör det också, fast på ett annat sätt, i flöjtsolot av Mattias Carlson i låten Soundfear. Det känns som att man är i soundtracket till en råbarkad deckare.

Ensemblen utmanar sig själv på ”3D”. Stycket bärs fram av en mäktig stråkbas signerad Ken Filiano. Men istället för att sprätta iväg håller de ner musiken. De låter detaljerna tala i återhållna arrangemang och sparsmakade solon.

Anders Nilsson styr förnämligt in ensemblen i olika sammanhang och släpper ofta ut instrumentalisterna på grönbete. Gitarren både gillar jag och är lite skeptisk till. När han använder volympedal blir det lätt lite slätt, som i en sekvens i nämnda ”3D”. När han däremot skevar till det och förråar soundet funkar det mycket bättre.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry