André Stordeur: Complete Analog and Digital Electronic Works 1978-2000

André Stordeur
Complete Analog and Digital Electronic Works 1978-2000
Sub Rosa SR 395 Early Electronic Series

Av: Thomas Millroth

Publicerad: tis, 2015-08-25 11:40

Den belgiske tonsättaren André Stordeur presenteras på tre täta cd-skivor. Var och en har sin egen karaktär. Den första kallas ”18 Days” och är inspelad 1978-1979, och förhåller sig till två sorters musik. Dels vill den inte låta som ambient och ett slags allmän känsloskapande bakgrundsmusik, en sort som ju var inte helt ovanlig i tiden. Dels, och kanske viktigare, har Stordeur en svaghet för att finna eller skapa klanger, som påminner om eller hämtats från konventionella instrument. Det gör att de sex satserna i ”18 Days” ofta lyfter fram en stämma, som till exempel kan klinga klarinett (om det är en inspelad sådan, som sedan bearbetats på bandet, eller om den är nyskapad, kan inte jag avgöra). Så lägger han gärna upp stycken som ett tätt landskap av ljud, som vältrar runt med varandra, medan en stämma får lyfta som en envis fågel och spänna ut vingarna över alltsammans.

Det är stämningsfullt, styckena är som en slags modifiering av den post-Webern-tradition jag tycker mig ana. Det ligger alltså i linje med konstmusikens klangliga positioner i mitten av förra seklet. Stordeur spräcker upp det och lägger skimmer över klangerna med den nya tekniken.

Den andra cd:n från 1980-2000, ”Analog and digital works”, är kanske den allra mäktigaste med två längre och en kortare komposition. Här väller och vrenskas klangerna till en nästan symfonisk massa som får golvet att vibrera. Men musiken tillåter sig också att plana ut, sträcka på sig och syna hela klangfältet som ett starkt belyst landskap.

Det kortare stycket på cd 2 är ett soloframträdande. Om han skapar imaginära rum i de andra styckena så upplever jag, hur det faktiska rummet är närvarande här med långa klanger, ekon, kast mellan ljust och mörkt och ett pågående vibrerande underförstått brus. Det är mörkt, dramatiskt, men inte mer än att han litet småleende kan slänga in några figurer som klingar som ett dragspel, bara som en aning i ett ljudrum, som kan kännas som en illustration till en dystopisk science fiction-film.

Hans soloframträdande är från år 2000, en mäktig glidflykt, medan den långa kompositionen ”Oh Well” är en totalupplevelse i rumslighet och möjligheter att ta med lyssnarna på en hisnande klangfärd anno 1980.

Den tredje cd:n kommer jag inte alls överens med. Den kallas vad den är, 6 studier för synt. Första stycket är helt ok, tretton minuters dron, där jag har svårt att bestämma mig för om det klingar indiskt eller som en envis mungigelåt. Jag stannar för det indiska, eftersom en hel del utflykter i den musikkulturen följer. Utflykter och utflykter, förresten. Det är parafraser, här låter det raga, där låter det tablas. Förförd av de syntetiska möjligheterna har Stordeur övat sig i andra musikkulturer. Det är rätt intetsägande. Lika meningslöst som det korta ”klarinettsolo” som följer. För mig är det surrogatmusik. Men i det här albumet finns mycket fantastisk musik, en hel del låter som profetior om kommande dj-kultur. Det är rytmiskt, mäktigt och väldigt fysiskt. Och ofta skapar Stordeur spänning mellan olika klanggrupper, som får verken att spricka upp som de mest gnistrande fria improvisationsstycken. Det skär sig och vrenskas så att öronen står på skaft.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry