Andrea Belfi & Ignaz Schick The Myth of Persistence

Andrea Belfi & Ignaz Schick
The Myth of Persistence of Vision Revisited
Zarek 15

Av: Magnus Nygren

Publicerad: ons, 2011-04-13 23:24

Runt om i Europa finns en mängd musiker som ihärdigt spelar och utvecklar sin musik. För massorna är de helt okända, många gånger även för de invigda. Namnen kanske formar en igenkännandets tanke, men slinter sedan ut i det diffusa. Börjar man forska hamnar man snart i det stora nätverk som utgör en avgörande del av den europeiska, och viss del även av den amerikanska experimentscenen. En mångfacetterad bild träder fram där olika angreppssätt, genrer, förhållningssätt, instrument och idéer blandas och skapar nya fält för musiken. Duon Andrea Belfi och Ignaz Schick är bara ett av många exempel på detta.

2006 släppte det svenska bolaget Häpna den italienska slagverkaren och elektro-akustikern Andrea Belfis Between Neck & Stomach, en skiva där han omvandlade ett helt hus till ett instrument. Tillsammans med Giuseppi Ielasi, Stefano Pilia, Valerio Tricoli med flera utgör han kärnan i det nya italienska avantgardet som inte bangar för rockinfluenser. I olika konstellationer har han gett ut musik på italienska Die Schachtel, bland annat den fina Knots. Han är också med på den skotske Paul Barans skiva Panoptic utgiven på svenska Fang Bomb. Han har spelat med musiker som Rhys Chatham, David Grubbs, Dean Roberts, Machinefabriek.

Den i Berlin verkande Ignaz Schick har ännu fler trådar ute, han driver bolaget Zarek som gett ut denna skiva, han är turntablist, ljudkonstnär, artist och kompositör, var curator för den stora Echtzeitmusik-festivalen i Berlin i höstas, är medlem i ”supergruppen” Phosphor, har spelat med allt från Don Cherry till Charlemagne Palestine, turnerat i Europa, USA och Ryssland. Med mera…

I deras gemensamma musik (inspelad i maj 2009) tar Andrea Belfi in rytmik och något som liknar strama postrocktakter på magert trumset (virvel, bastrumma och cymbal) plus annat som feedback, Nord modular, looper med mera. Ignaz Schick står för en hel del droner och annat som roterar, samt stråkar, objekt, turntable. Klockor, gonggongar och andra metaller har dessutom en central roll i flera av de sex ”myter” skivan består av. Men det är i mötet mellan det konkreta och abstrakta som den musikaliska spänningen uppstår. Och i själva soundet.

Förhållningssätten gnager smärtfritt mot varandra och i den öppna ljudbilden sker intressanta förskjutningar. Det är musik som tar tid på sig, som kräver utrymme, men ibland tar det lite väl lång tid med tappat fokus som resultat. Ett exempel på detta är ”Myth 4”, som också är den mest experimentellt trevande låten där de annars ganska fasta sammanhangen bryts upp i fragmentariska avsnitt.

Det är intressant att höra hur de arbetar på helt olika sätt. Det fina soundet i Belfis trumskinn gör att hans sparsmakade spel lyfter underbart. Han har också en fin tajming i sina tillslag och får visparna att låta som allt annat än jazz. Schick å sin sida jobbar cirkulärt. Hans instrument är en utbyggd skivspelare (?) där han sätter snurr på objekt som han drar stråkar och annat mot. På ”Myth 3” får han till en österländskt doftande drone, medan han annars håller sig mer inom en västerländsk elektroakustisk improvisationsmusik.

Tappat fokus till trots gillar jag skivan. Kort tillslag möter långa drag. Konkret möter abstrakt. Och soundet är öppet och luftigt (det är väl egentligen bara i slutet av "Myth 5" det blir lite klaustrofobiskt). Dessutom är det mycket oförutsägbart i sin blandning av rock, impro, drone och konstmusik.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry