Andreas Eklöf_Nor

Andreas Eklöf
Nor
Compunctio 003

Av: Magnus Nygren

Publicerad: sön, 2009-10-04 22:29

Med pianon som huvudpart har Göteborgsbaserade tonsättaren Andreas Eklöf samlat ett knippe nutida musik som på samma gång är både koncentrerad och avslappnad. Obehindrat skriver han även för andra instrument, såsom vibrafon och gonggong, synthezier och cittra. Som kompositör står han till alla stycken utom ett på skivan; vilket är en ambient version av ”Tiento 1” av 1500-talstonsättaren A. de Cabezón spelad av Mats Persson på klavikord.

”Friday – version for vibraphone and gongs” är en skivans höjdpunkter. Väldigt fint låter Olof Olsson och Amund Sjølie Sveen tonerna ringa in välmående stämningar på ett mjukt och rofyllt sätt. Jag finner spår av känsloladdad jazzballad men också av ett minimalistiskt angreppssätt med återkommande melodiska figurer som under tid förändras. Men framförallt är det ett vackert och välbalanserat stycke musik.

Inom den elektroniska världen har vi sett flera exempel på hur ljudfiler skickats runt mellan musikerna, som på olika geografiska platser skapat sin del i det i efterhand sammansatta verket. Andreas Eklöf gör något liknande, om än på ett annorlunda sätt på ”Patterns for Three Pianos” och ”Piece for Three Pianos”. Här handlar det för det första om noterad musik, för det andra om tre alldeles akustiska och fysiska pianon. Men också om Eklöfs uppenbara intresse för den rumsliga aspekten av musik. Det som låter som ett sammanhållet verk, är i själva verket inspelat av tre olika pianister vid tre olika tillfällen och på tre olika platser. Att Lasse Egges och Mats Perssons klanger i ”Patterns ...”, den mer ekonomiska av de bägge styckena, är djupare än Stephanie Mulots är ingen slump. Egge och Persson är inspelade i Wasakyrkan i Göteborg respektive Enskede kyrka i Stockholm, och omgärdas av ett rumslig och naturligt reverb, medan Mulot är inspelad i Element studio i Göteborg med ett betydligt torrare sound. Samtidigt ska sägas att skillnaderna inte är väsensskilda, även om det räcker för att skapa spänning mellan klangerna. De enskilda pianisterna är fast placerade på olika ställen i ljudbilden (vänster, höger och mitten).

Lina Nilsson ersätter Lasse Egge på ”Piece ...”, detta stycke är inte lika stramt som ”Patterns ...”. Däremot återkommer jag till hur välbalanserad musiken är även här. Rytmik och tonval känns naturliga och de framförs på ett mycket övertygande sätt.

Men att det bakom det avslappnade och enkla döljer sig andra mindre uppenbara tankar, verkar vara ett Eklöfskt signum. De bägge pianolåtarna är exempel på detta, men även ovannämnda ”Friday”. I texthäftet berättar Eklöf att musikerna tyst för sig själv läser texten till The Cures ”Friday I’m in Love” medan de framför låten, textens accenter överför de direkt till sina instrument. Inget jag hör, men det ger en bra låt en ytterligare dimension.

Skivan som är inspelad mellan 2006 och 2008 rymmer en hel del variation. På ”LaSalle” skapas en nästintill statisk drone på synthesizer parallellt med klaviaturspel. Titellåten ”Nor” är ett stycke för preparerat piano framfört av Mats Persson, och Andreas Eklöf framför själv ”Passage for Zither” på cittra.

”Nor” är en mycket fin utgåva, inte bara sett i musikaliska termer. Bolaget Compunctio lägger ner mycket tid på att forma omslagen med fint tryck, medföljande bilder och genomarbetade texter om musiken. Det märks på denna skiva, men också på ”Elise” där de norska musikerna Ingebrigt Håker Flaten och Håkon Kornstad visar att traditionell musik från Oppdal i Norge har en hel del gemensamt med improviserad musik av idag.

(Publicerad 2008)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry