Andrew Raffo Dewar: Interactions Quartet

Andrew Raffo Dewar
Interactions Quartet
Rastascan Records, BRD068

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: tis, 2014-09-23 20:03

Nu ska ni få se på ett CV som heter duga. Andrew Raffo Dewar är akademiker och musiker. Han är assisterande professor vid University of Alabama School of Music och har titlar i antropologi, musik och Asienstudier, komposition och etnomusikologi. Han har studerat för Steve Lacy, Anthony Braxton, Bill Dixon och Alvin Lucier. Han har dessutom vunnit en drös prestigefyllda priser. Vad ska man säga?

Raffo Dewars senaste skiva heter Interactions Quartet vilket även är namnet på hans spännande San Francisko Bay Area-baserade kvartett som framför musiken. Förutom Raffo Dewar på sopransaxofon hör vi den förunderlige Kyle Bruckmann på oboe, valthorn och analog elektronik, John Shiruba på elgitarr och Gino Robair på slagverk och analog elektronik. Det är en rolig sättning och ljudbilden är annorlunda och riktig härlig.

Skivan presenterar två av Raffo Dewars stycken ”Interactions #1-6” och ”Piece For Four Instruments”. Först ut är ”Interactions #1-6”, skrivet 2009, här i fem delar eftersom alla sex inte fick plats på CD:n. Det är ett komplext verk, väldigt modernt amerikanskt. Det påminner lite om Roscoe Mitchells fenomenala Sounds (Delmark, 1966), men mindre lekfullt och mer seriöst. Anthony Braxton känns som en tydlig referens. Stycket är dedikerat till Guillermo Gregorio, förmodligen en annan av Raffo Dewars inspirationskällor.

Stycket bygger enligt skivans liner notes på spänningen och interaktionen mellan oljud och melodi, akustiska och elektroniska ljud, akusmatiskt otydliggörande av ljudkällor, förgrunds- och bakgrundsföreteelser, noterat material som verkar osynligt inom musiken samt improvisation som ligger mellan fixering och flux. Raffo Dewar jobbar även med subgrupperingar inom kvartetten, ibland för sig ibland jämsides. Små saker händer hela tiden: melodifragment, rytmiska instick, olika ljud som stoppas in på vissa ställen, det är livligt men med låg dynamik.

Det konstiga är att det är väldigt komplex musik som samtidigt låter ganska enkel och otvungen. Det kan vara ett tecken på skicklighet, både vad gäller komposition och framförande. Jag brukar vara skeptisk till den här typen av kontrollerad improvisation, ”gränslandet mellan komposition och improvisation” är ett gränsland jag ogärna färdas i. Raffo Dewar lyckas emellertid på något sätt att övertyga mig. Jag tycker att ”Interactions #1-6” är riktigt bra, kanske tack vare sin avskalade framtoning och att det är relativt små medel som används. Kompositionen som element används inte in absurdum utan mer som en partner till det improviserade. Eller tvärtom. Gränsen verkar har suddats ut. Hur som helst låter det väldigt enhetligt och sammanhållet fast samtidigt fritt, det låter rysligt bra!

Skivans andra stycke, ”Piece For Four Instruments” är skrivet 2002 och består av 13 sidor skrivet material som kan blandas, upprepas och repeteras lite hur som. Sidornas duration bestäms av förhållandet mellan de två första tonerna vilket gör att en sida kan ta antingen tio sekunder eller tio minuter att spela. Slumpen som samarbetspartner således.

Dynamik är ett ledord och små ljud och mycket luft och tystnader är genomgående. Musiken kommer och går, ibland är det tätare mellan tonerna ibland glesare. Ibland är det långa kluster och ibland korta rapp. Det märks tydligt att ”Piece For Four Instruments” är mycket striktare kontrollerat än ”Interactions #1-6” och det blir tyvärr därmed mycket mindre intressant. Detta är ett vanligt fenomen som jag har hört så många gånger förr; improvisatörer som fastnar i noter. Friheten begränsas, personligheter reduceras och uttryck bleknar. Musiken på ”Piece For Four Instruments” kommer inte loss utan blir istället en upphackad, fragmenterad och stundtals rätt seg historia utan någon röd tråd.

”Interactions #1-6” fick mig att känna hopp inför det snudd på omöjliga förhållandet komposition/improvisation. Balansen finns där, spänningen finns där och det är en fantastiskt finurlig musik. ”Piece For Four Instruments” å andra sidan får mig genast att tappa det nyfunna hoppet igen. Det är en vilsen musik där inget verkar klaffa. Interactions Quartet blir således en mycket ojämn historia. Skönheten och odjuret.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry