Animal Collective Hollinndagain

Animal Collective
Hollinndagain
Paw-Tracks 12

Av: PM Jönsson

Publicerad: lör, 2009-12-05 01:35

Vi åker fem år tillbaka i tiden. Animal Collective har släppt sina två första skivor – ”Spirit They´re Gone, Spirit They´ve Vanished” och ”Danse Manatee” – på pyttesmå skivbolag och är mest en angelägenhet för en nyfiken krets i New York. Under första halvan av 2001 gjorde Avey Tare, Panda Bear och The Geologist ett antal spelningar runt om i hemstaden och under våren en turné med Black Dice. ”Hollinndagain” är inspelningar från den här tiden, skivan gavs ursprungligen ut i 300 handgjorda vinylexemplar. Ekon från de två första skivorna bryter igenom, men det är i mångt och mycket en livedokumentation och ett steg mot den mantrainriktade snurrmusiken på nästa album, ”Here Comes The Indian”.

Första låten, ”I See You Pan”, startar med trasiga skrapljud. Det låter som om någon vandrar på ett snötäcke av skrot. En försiktig syntslinga och sång av Avey Tare leder musiken in i en meditativ tunnel. Texten försvinner, kvar är vibrerande röstljud och handklapp mot golv (?) som går in i nästa låt: ”Pride And Fight”. Animal Collectives flitiga användande av olika sångstämmor och det vokala frihetstänkandet firade stora triumfer på albumet ”Sung Tongs”, men var tidigt en viktig del av gruppens suggestiva sound. Rösterna kastas omkring bland accelererande slagverk och burriga och pipiga syntar och strummande strängar. Efter ett kort tribalt utbrott upprepas orden forest gospel som även är namnet på nästa låt där sången är mer manisk, med skrik, trumexplosioner och ett par sekvenser som närmar sig tungotalande.

Den sista kvarten är inte lika hypnotisk, men kombinationen av lekfulla experiment och ett stort allvar är ständigt närvarande. På ”Lablakely Dress” är det återigen sången/rösterna som driver musiken framåt. Fantastiskt bra. Mystiskt, märkligt, rituellt, rakt in i smärtpunkten. Och någonstans i struparna gömmer det sig en ganska förtjusande melodi. Den tittar fram, skalas av, ligger och dallrar. De två sista korta låtarna är nedstigningar i kaos, musiken svajar, håller på att ramla ihop i pölar av utmattning. Kanske inte en av världshistoriens allra bästa liveskivor - men om man som undertecknad tycker att Animal Collective är ett av samtidens absolut bästa band är ”Hollinndagain” en fascinerande inblick i gruppens tidiga livehistoria.

(Publicerad 2006)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry