Anna Eriksson: Moose

Anna Eriksson
Moose Imitating Moss
C-Y Contemporary 0901
(nutida)

Av: Thomas Millroth

Publicerad: lör, 2009-09-26 17:55

Anna Erikssons ljud har bråttom. På samma CD ryms sju små stycken. Gitarrduo, trio med celli och gitarr, celloduo, solocello, gitarrtrio och sologitarr. Det första ljudminnet av albumet är hur totalt olika klangbilderna är. Varje stycke har fått en helt egen ljudande personlighet. Det må vara skavande eller oljigt flytande. Kärvt eller smekande. Ur de akustiska instrumenten har hon önskat hela paletten av färger och får det. Interpreterna är strålande och personliga, gitarristerna Mats Bergström och Patrik Karlsson, cellisterna Christian Berg och Emma Nordlund.

Dessutom demonstrerar Eriksson hur musikens klangkropp påverkas av mönster, repetition, rytm och hur de kan brytas. Jag tycker mycket om att två kompositioner dyker upp i olika tolkningar. Den rätt yrsliga ”Stjärnskruvmejsel” har utsatts för en riktig nerräkning. Inte nog med att trioversionen vänder och varierar temat flera gånger, det återkommer som tät kort duett i en ny vassare åtskruvad (förlåt) klangbild. För att slutligen klä av sig i ett ganska dramatiskt, ja, nästan känslosamt, solo. Långsamt dröjande som om musiken väntade på känslor som aldrig dyker upp. Ur den ettriga intensiteten löser musiken upp sig i dröjande pauser.

Titelstycket har en lätt ansvarslös ton i temat, som föses runt och varieras av två gitarrer. Det skaver, dröjer, trycker på och rester av temat speglar sig hela tiden. Det monomana nermalandet av stycket i solocelloversionen är mäktigt. Stycket sluts mer och mer ju längre det pågår. Snart har en oemotståndlig rytm tagit kommandot. För att slutligen lösa upp sig i ödsliga flageoletter. Den mästerligt behärskade intensiteten i Emma Nordlunds solocello dröjer längst kvar i minnet från skivan. Och då måste jag genast lägga till celloduon ”Navkapsel” med sina skärande dissonanser. Det är tätt, glimrande, isande och oemotståndligt. Också här kommer den där nästan maniska rytmiska intensiteten. Det tunga ställs mot det nervigt skärande.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry