Annette Krebs / David Lacey / Keith Rowe / Paul Vogel Homefront recordings no. 1

Annette Krebs / David Lacey / Keith Rowe / Paul Vogel
Annette Krebs / David Lacey / Keith Rowe / Paul Vogel
Homefront recordings no. 1

Av: Thomas Millroth

Publicerad: tors, 2010-01-07 01:12

Jag hör knappt, då musiken börjar. Tystnad, litet rassel, kanske ovidkommande ljud. Mellanrum. Efter drygt en minut följer ett okontrollerat litet piiip. Aha, tänker jag, nu har de satt igång. Låter det fascinerande? Jaså!? Jag tycker i alla fall det. Estetiken ekar förstås av John Cage, våra sinnen skärps för allt som finns omkring, det vi inte brukar lägga märke till. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på hur inspelad musik med hjälp av den digitala tekniken renodlats och rensats från allt ”ovidkommande”. Som om musik någonsin låtit på det viset?! Utomhus eller i konsertsalar, nog har där dykt upp andra ljud, kanske har någon musiker spelat litet fel, grannen har snutit sig…

Och några musiker har gjort stor konst av detta. Cage är redan nämnd. Men i detta sammanhang ligger två britter närmare till hands. Först grundaren av AMM, mannen som lade gitarren på bordet och satte på radion, Keith Rowe. Oväntade ljud blandas med litet förströdda insatser på gitarren – som om han hela tiden koncentrerade sig på det som inte var musiken i vanlig mening, han sökte igenom slump, mellanrum - och pauser; de är ju icke tomma på information!

Den andra är naturligtvis röstkonstnären Maggie Nicols, en av grundarna 1977 till Feminist Improvising Group. Hon är tyvärr inte med på denna skiva. Jag minns hennes konserter, där hon först småpratade med publiken, som lyssnade för att bara några minuter senare förvånat befinna sig i en ström av strupljud och sönderbrutna stavelser. Från vardaglighet rakt in i det oväntade.

Så fungerar Keith Rowe även här, då han under i-and-e festival i Dublin i fjol satt samman med slagverksspelaren och elektronisten David Lacey, lap-top-spelaren Paul Vogel och den elektroniska gitarristen Annette Krebs från Berlins högspända Echtzeitmusik-scen.

För mig finns den intressanta spänningen mellan Krebs och Rowe. Hon är en av dem som följt Rowes linje i gitarrspel, men hur annorlunda jobbar hon inte mot sin närmast programmatiskt dekonstruerande mentor.

Krebs modellerar ljuden, vrider, vänder och agerar mer som en kompositör än en dadaist. Hon är en av de mest intensivt lyssnande och interaktiva improvisatörer jag hört live. Det är däremot inte Rowe, som skapar spänningar med ett envist hävdande, ett slags sabotage. I mina öron blir de inspelade 30 minuterna från Dublin ett stort äventyr med Krebs-Rowe vid rodret. Hennes spel markerar gränser, konturer, volymer, medan han släpper in slumpvisa ljud och störmoment. Krebs väntar, lyssnar, Rowe hörs mer disträ. Lacey och Vogel fyller tacksamma i vad dessa ljudgiganter tecknar upp.

Efter 30 andlösa minuter, suckar jag, tänk vad mycket det finns att lyssna på, undrar om musikerna hade tänkt på allt?!

(Publicerad 2007)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry