APUH!: Ett

APUH!
Ett
Pälsrobot Records, PRCD002

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: ons, 2014-04-02 20:28

APUH! är en ung trio som grundades år 2011 av Adrian Åsling Sellius och Hampus Öhman-Frölund. När så Mats Dimming i slutet av 2012 anslöt sig föll sista pusselbiten på plats och trion började sin resa mot stjärnorna. Debutskivan har fått den lämpliga titeln Ett och är släppt på vinyl på det lilla bolaget Pälsrobot som "tar sina första stapplande steg". Omslaget gjorde mig något skeptisk, lite barnsligt och fjantigt. Och jazzgossar i bar överkropp bådar sällan gott. Det känns lite foliks. APUH! visar sig dock vara en av de absolut mest spännande och personliga svenska jazzgrupperna jag hört på mycket länge.

Musiken är intressant och ombytlig då APUH! på ett lyckat sätt blandar stilar. Första spåret bjuder på klassiskt frifräs med massor av tuff sax, fett sväng och bra attityd. Skitbra! Adrian Åsling Sellius har fint flöde i altsaxen och han använder sig av hela registret. I soundet hör jag både Dolphy, Ornette, Breuker och Rempis. Åsling Sellius är mjuk, inte kantig som Braxton. Jag får känslan av att han nog har lyssnat noga på både Ayler och Coltrane. Trots alla dessa referenser känner jag att han har skapar ett eget sound.

Efter den fantastiska öppningen övergår stycket plötsligt i kollektiv impro. Och andra spåret börjar sedan med bossa. Jodå. På två spår har vi alltså fått swing, impro och bossa. Och allt låter bra. Inte illa. På andra spåret är det Hampus Öhman-Frölunds trumspel som glänser. Det är mycket finurligt. Öhman-Frölund är både i och ur time, han svänger men samtidigt inte. Genomgående bjuder han oss på överraskningar; sväng varvas med metallskrammel och spasmiska eruptioner. Hans spel är mycket personligt och jag gillar det. Basist Mats Dimming erbjuder trygghet och stabilitet, speciellt på sista spåret där hans tydliga spel sätter prägel och leder musiken framåt. Trion spelar tillsammans och alla är huvudpersoner. Impron kanske blir lite väl demokratisk: när ingen tar initiativ förlorar musiken fart och tenderar att bli lite stillastående. APUH! är som bäst när de spelar lite stökigt och bopigt, den generellt lågmälda impron tappar riktning och fokus, den blir suddig i konturerna jämfört med den knivskarpa fribopen på öppningsspåret.

APUH!:s musik är en bugning till traditionen men också ett långfinger i ansiktet på den. De gör som de själva vill och bryr sig inte om vad som anses hippt eller ohippt, rätt eller fel. Trion skapar musik på sina egna premisser. Det ger en personlighet som ofta saknas i dagens jazz.

Det här är kul! APUH! är unga och hungriga och allt känns nytt och färskt och sprudlande. Det finns en glädje i att hitta nya uttryck. Trion är som kor på grönbete där glädjeyran smittar av sig. Man tester lite allt möjligt, olika influenser, allt är välkommet, anything goes. Varför begränsa sig? Lekfullt utforskar APUH! musiken. De testar, är fria som små fåglar. Säkerheten och erfarenheten finns visserligen inte riktigt där än, fast istället finns nyfikenheten, upptäckarviljan och äventyrslustan. Utforskandet gör att det stundtals känns lite trevande och stillastående men det bjuder oss samtidigt på riktigt spännande improvisationer. Det är kul att lyssna på! Detta gör Ett till en särdeles stark debut från en spännande trio som tveklöst kommer att växa med tiden. APUH! Skulle definitivt kunna skaka liv i den sovande svenska jazzscenen. Ett fantastiskt och välbehövligt nytillskott. Äntligen…

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry