Arp_The Soft Wave

Arp
The Soft Wave
Smalltown Supersound, STS190CD

Av: Sven Rånlund

Publicerad: tors, 2010-10-14 12:13

Krautspöket hemsöker vår samtidsmusik och många tjusas av dess rasslande kedjor. Vissa inspireras av den malande rocken, andra gräver efter den psykedeliska diamanten. Och somliga, som hypade Oneohtrix Point Never och Emeralds hookar på Kosmische Musik. Alexis Georgopoulos under artistnamnet Arp, gör det bättre än någon annan och kramar anden ur arpeggiatorpatchade grottiga syntar i nyromantisk, egensinnigt jordig Kosmische-stil.

Arps debutalbum In Light från 2007 var en syntfest rakt igenom. På The Soft Wave vidgar Georgopoulos uttrycken med gitarr, en näve noise och till och med sång på en låt. Men, och det är fräckt, utan att vika från den väg som en gång stakades ut av Cluster och Tangerine Dream. Det rullar alltjämt ett brutet ackord som är denna musiks DNA, men som Arp låter utvecklas och leker med i ton, stil, klang, form.

Leken är inte att förglömma. Utan fån inget allvar, eller var det tvärtom; det är ändå om p-p-mod vi talar. Första låten heter ” Pastoral Symphony”, bara det. En luftig, ensam ton utvecklas gradvis med lager av mjuka ackord, en bullig basslinga skapar framåtrörelse och sen kommer ett sjok av syntetiskt mattor filtrerade likt helikoptrars vingslag. Efterföljande "White Light" börjar med vackert, rent ljudande gitarriff à la Belle & Sebastian. Riffet ställs på repeat, flöjt, brus och elgitarr adderas. Ännu mer utanför rinken är Arp på ”From a Balcony Overlooking the Sea”, en ljuvlig poppärla med varm sång inte olikt Brian Enos. Faktiskt är det Eno som sjunger. Nästan.

Det är såna utflykter som ger Arps musik egenhet. Den är inte nostalgisk, men vänder inte heller ryggen åt krauthistorien. Istället ljuder det av hängivenhet till detaljerade, signifikativa syntljud och formmässiga delar som hanteras utan sneglingar, tvärtom utifrån rent konstnärliga ambitioner. Och det är snyggt producerat, vilket inte är ett självändamål men sannerligen inte gör det sämre, särskilt i den lyssnande längden. Jag anar att The Soft Wave kommer att snurra minst lika mycket som In Light.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry