Arve Henriksen_Carthography

Arve Henriksen
Cartography
ECM 2086

Av: PM Jönsson

Publicerad: sön, 2009-10-04 21:30

Arve Henriksens första skiva under eget namn, ”Sakuteiki”, var en renodlad solohistoria. Inspelad och producerad av Supersilentkompanjonen Helge Sten, men Henriksen är ensam musiker, på låtar som i de flesta fall spelats in i kyrkor och på ett museum. Det är mycket Asien, i titlar, i sättet att spela trumpet. Shakuhachipoesi som egentligen är något annat. Uppföljaren ”Chiaroscuro” befolkades av fler musiker: Jan Bang, Audun Kleive, Erik Honoré. Låtarna har fler färglager och Henriksens sång tar större plats. Fjolårets album ”Strjon” var en färd tillbaka till barndomens landskap, en resa in i naturens skiftningar, Helge Sten och Ståle Storlökken spelar på skivan och det finns många paralleller med Supersilent.

”Cartography” är mer ett syskon till ”Chiaroscuro” än en fortsättning på ”Strjon”. Jan Bang (livesampling, samplingar, beats m.m.), Audun Kleive (slagverk, trummor m.m.) och Erik Honoré (synthar, fältinspelningar m.m.) dyker upp även här, tillsammans med en lång rad musiker, det är en kollektiv skapelse, skivan har spelats in under tre år, och jag får känslan av att musiken har värkts fram i långsam takt. Det finns moment av improvisation och vissa låtar är inspelade live, men mycket av musiken känns komponerad på ett annat sätt än på föregångarna.

Han har lämnat Rune Grammofon för ECM. Inte konstigt, Henriksen har spelat på ECM-skivor med till exempel Trygve Seim, Christian Wallumröd och Jon Balke. Det är ett större sound, men några direkta kopplingar till skivbolagsbytet tror jag inte att musiken speglar, även om det finns inslag av tidigmusik och körmusik.

De ovan nämnda ingredienserna bryter aldrig ut och tar över, utan ligger oftast långt in i ljudbilden och berikar soundet. På ”Recording Angel” sjunger Henriksen med ljus, svävande röst, som möter fantasieggande småljud, trumpet, en lunkande bas, och röster, bland annat från Trio Mediaeval, som tycks ploppa upp från intet. Följande låt, ”Assembly” har också körsampling, i början som en mystisk loop, trumpet, beats och slagverk anländer, kören återkommer, trycks undan. ”Famine´s Ghost” startar med sång av Anna Maria Friman (Trio Mediaeval) och mynnar ut i en suggestiv flod av trumpet, slagverk, fjäderlätt pianohamrande och beats.

Två låtar som sticker ut - men som tillför ytterligare en dimension - är ”Before and afterlife” och ”Thermal” där David Sylvian läser egna dikter till musik. Även skivtiteln kommer från David Sylvian. Texterna – särskilt ”Before and afterlife” – tycks röra sig mellan olika landskap, städer, dalgångar, skog, berg. Tankeväckande ord som ger skivan en stark prägel av att blicka ner över världen. Barn finns i låttitlar, liksom fattigdom, migration, och det är som att resa omkring, sväva, som en fågel, eller en drake, långt upp i himlen, och då och då zooma in närbilder, på människors ansikten, det kan vara misär, men även ögonblick av lycka.

Den kanske största anledningen till att den här typen av bilder dyker upp vid umgänget med ”Cartography” är Arve Henriksens trumpetspel. Jag glömmer ofta bort att det är en trumpet, han har en alldeles eget ton, som påminner om en röst, en människas röst, där olika nyanser av språket prövas och utvecklas. Han är en suverän musiker. Min favoritsekvens på hela skivan är första halvan av ”Loved one” där trumpeten slingrar och borrar sig långt ner i ett hav av känslor.

I början var jag inte helt såld på det – ibland – ambientklingande soundet. Och några inslag av beats känns onödiga, men efter många timmar med skivan har den växt och växt och växt och det är musik som kryper nära. Inte minst på det avslutande spåret, ”Sorrow and its opposite”, en tolkning av en psalm, med ett svajande gospelpiano som försvinner in i tystnaden. Ett öppet slut.

(Publicerad 2008)

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry