Aspirin: Aspirin

Aspirin
Aspirin
Metonic Records, MET-00015

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: ons, 2014-04-02 20:42

Aspirin är en mystisk schweizisk kvartett som ger mig som orädd recensent något att bita i. Den sprillans nya obetitlade cd:n har kommit efter två år av arbete i inspelningsstudion. Skivan är 17 minuter lång. Samtidigt producerades hela 18 spår men endast åtta finns på debuten. Varför så få spår? Varför så kort? 17 minuter på två år? 8 låtar av 18? Intressant. Frågorna är många, svaren är få. Hur som helst så hinner Aspirin med väldigt mycket på dessa 17 minuter.

Kvartetten, som på fyra låtar med tillägg av sång blir en kvintett, arbetar med musik som under skivans åtta spår inkorporerar allt från rock, noise och spoken word till hip-hop, indiska melodier och afrikanska rytmer. Det är en salig blandning och en mycket förvirrande skiva. Musiken är lite surrealistisk fast ändå konkret; typ soundtrack till en anime. Låtarna är som brottstycken, som avsnitt i en serie som inte hänger ihop. Min franska är något opolerad men texterna ska enligt pressutskicket handla om spännande saker som "ghastly figures" och "magical animals". Just det. Ja jävlar vad konstig den här skivan är. Vet inte riktigt vad jag ska jämföra med, det låter så...

Som sagt blandas stilar hejvilt. Trummorna sticker ut, Nick Porsche hamrar på med tunga beats varvade med afrosväng och rockkomp. Ofta skevt. Det svänger ganska gott. Sångerskan Ana Igluka låter stundom som PJ Harvey stundom som Kim Gordon. Fast på franska. Keyboard, bas/gitarr och cello bygger upp musiken runt trummorna och, ja vad ska man säga, de sticker väl inte ut på något sätt utan bildar tillsammans till det underliga, stundom stökiga ljudlandskap vi blir inlurade i.

Aspirin får mig att utropa vafalls?! och vadiallsindar?! och även om musiken inte är min tekopp får den mig att känna något och det är viktigare än att musiken är välgjord, genomtänkt och polerad. Men vad är det här? Vilka är de? Vad vill de? Aspirin gör precis som de vill, deras musik har ingen direkt linje, det känns bara som att de spelat in lite låtar mest för att det är kul. Och faktiskt, det är kul att lyssna på för att det är så bisarrt. Jag är förundrad och förbluffad och det får mig att skratta!

Anarki!

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry