Ass: Salt Marsh

Ass
Salt Marsh
Headspin 009 (Bonnier Amigo)

Av: Magnus Nygren

Publicerad: tors, 2010-07-01 10:56

Andreas Söderström sätter tonen direkt när han inleder nya skivan med Ass. En underbart behaglig stillhet breder ut sig. Det är mycket vackert i sin något sorgsna framtoning och Söderström vågar lita på det enkla när hans upprepade komp på stålsträngad gitarr möter svaga klockspel, orglar och droner.

Under skivans gång bryts stillheten av rörelser i storslagna landskap. Vildhästarnas frihetliga språng i dalen nedanför bergstopparna i det tecknade omslaget är beskrivande för det musikaliska innehållet. Man förleds att tro att allting är så enkelt, men som så många andra gånger bedrar skenet. Att nå det enkla är ju ofta väldigt svårt och har mycket med självförtroende att göra. Att våga lita på melodierna. Uppenbarligen gör Andreas Söderström detta, och han gör det med rätta. Salt Marsh är en mycket trevlig skiva att lyssna på. Man sugs in i musiken, tillåts att bara vara, att njuta.

En stor skillnad jämfört med tidigare är att Ass – som står för Andreas Söderström Solo – nu har blivit ett band. Även om multiinstrumentalisten Söderström tidigare lyckades bra att komplettera sin gitarr med en mängd olika instrument, tycker jag mig här höra en gruppkänsla som inte fanns tidigare. Med sig har han ett knippe utmärkta musiker: basisten med mera Johan Berthling och Tomas Hallonsten från Tape, Andreas Werliin på olika slagverk och marimba, Harald Pettersson på vevlira, slagverkaren Erik Carlsson och blåsarna Per Ruskträsk Johansson och Goran Kajfes.

Närheten till Tape är slående, men Andreas Söderströms gamla grupp Pallin ligger ännu närmare till hands. Tittar man utanför Sverige hör jag drag av John Fahey och av Jim O’Rourke när han är på akustiskt humör. Men även Steve Reich-minimalism finns med i bilden. Överhuvudtaget blickar mycket av musiken mot den amerikanska alternativa sångboken, mot nämnda Fahey och Reich, men även mot Tony Conrad och ibland till och med mot den malande sidan av Byrds och andra amerikanska rockband.

Men även om det finns likheter med annat, kan ingen ta ifrån Ass sin egenhet inom svenskt musikliv. Det som kommer ut är utan tvivel färgat av Andreas Söderström, med starka kulörer. Inte minst går hans gitarr som en röd tråd genom hela skivan. Det är kring den Ass musikaliska värld rör sig. Sällan spelar han ut ackorden, istället får ackordens enskilda toner klinga var för sig.

Stämningen är som sagt lagd redan från början. Det hindrar inte möjligheterna till variation i de sju låtarna. Titellåten grundas med en rullande marschtakt i ganska högt tempo som inte återfinns på annan plats. ”One Piece Concept” sticker ut med sin på marimba markerade takt med små fasförskjutningar och på ”Finders Capers” tar sig den bakomliggande minimalismen formen av en utdragen drone på en möjlig vevlira. Att sedan alla låtar smyckas med en uppsjö av intelligenta detaljer är en fröjd att höra.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry