Astrïd

Astrïd
&
Arbouse Recordings 19

Av: Mats Gustafsson

Publicerad: lör, 2009-09-26 00:34

Astrïd överraskar med sparsmakad, finstämd minimalism insvept i ett behagligt täcke av fjäderlätt akustisk instrumentering, men framförallt levereras musik som imponerar. Det är visserligen länge sedan man kunde avfärda fransk experimentiell musik som något ointressant och inåtvänt men jag kan likväl inte förneka att det jag hör är något som sällan sipprat ut från den franska musikfloran. Influenserna hämtas snarare från en avlägsen del av centrala USA, någonstans i en vintrig vägkorsning på väg mellan Rachels, Labradford, Scott Tuma och John Fahey.

Flytande gitarrspel färgas av melankolidränkt violin och försiktigt plockande pianospel försvinner ut i ett drömst sjok av harmonium. Instrumenteringen 
är mångfacetterad men tonen är hela tiden försiktig och avvaktande, en sorts ljudmässig beskrivning av att vänta på någon som man inte helt säkert vet dyker upp.

Grusade förhoppningar om ovillkorslös kärlek och sorgsna, ångerfulla men likväl hoppfulla ögonblick bildar en känsosam resa som spänner över två hela skivor och även om slutintrycket sannolikt gynnats av ett visst fokus är slutresultatet slående vackert. Det här är klassisk musik för dronegenerationen, folkmusik för experimentalisterna, postrock för 2000-talet och för oss svenskar en fransk motsvarighet till Tape.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry