Ättestupa_s/t

Ättestupa
s/t
Release the Bats 45

Av: Jens Holmberg

Publicerad: sön, 2009-10-04 22:48

Förr i tiden sägs det funnits ett ställe dit de gamla och sjuka fördes. Ättestupan hette det. Sinnebilden var ett brant stup där man slängde ut de oönskade. Om en sådan plats någonsin existerat är det ingen som vet, men begreppet Ättestupa lever kvar. Det är också namnet på en ny konstellation från Göteborgs underjord med bandmedlemmar från noiseprojektet Sewer Election och lo-fi-folkbandet Leafes. Debut-LP:n släpptes i september 2008 på Release the Bats-etiketten.

Musiken kan kort beskrivas som en sammanfogning av de båda bandens uttryck – där Leafes är som skogen och Sewer Election maskinen. Första sidan på lp-skivan, ”Tjälen” far runt som en osalig ande, isande och mörk. En plastig syntslinga leder och från gyttret i bakgrunden ekar mässande sång och ceremoniellt trummande. Trots att musiken är primitiv och enkel, är musiken hänförande. Musiken liknar en psykos, plötsligt leds jag mot avgrunden, förblindad och ovetandes om ruinens omedelbara brant. Plötsligt avfyras ett tungt riff. Jag hajar till och klarar mig för den här gången.

”Den stora sjukdomen”, är mer monoton. Elektroniken flämtar till och skapar en kalejdoskopisk effekt för öronen. Klagosången dyker upp igen och skallror ljuder. Musiken återvänder till det rituella och mässande. Uttrycket är grovt och rått, en slags noiseig ambient, och stundtals lika statiskt och öronbedövande som ljudet från tillverkningsindustrins outtröttliga maskinparker. Vassa ljud bryts mot trubbiga – upprepande malande. Det krävs en närvaro för att genomborra skimret och hitta de folk-inspirerade melodierna som döljer sig bakom ljudridån och utgör grunden i låtbygget. Det är musik som öppnar nya rum, mörka och klaustrofobiska.

Jag tycker att Ättestupa tar fram essensen hos både Sewer Election och Leafes. För mig har deras musik inte riktigt hittat fram på egen hand, men tillsammans händer det saker, att likna bandet vid Religious Knives ligger nära till hands. Det hörs på spår som ”Den stora sjukdomen” och ”Tjälen”. Trots av harmonierna inte är lika sinnrika och tillyxade på samtliga spår finns det en urkraft i musiken som jag inte kan förneka. Den rycker tag, håller kvar länge och lämnar efter sig en kuslig känsla i kroppen, ungefär som när man vaknar ur en feberdröm. Den obehagliga känslan att det du just genomlevt är en första kontakt med livet på den andra sidan. Musiken väcker tankebanor om massexekution och självdöd. Ättestupa kastar inga oönskade ut för stupet, men bjuder på en utförsåkning på den dunkla sidan själen.

(Publicerad 2008)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry