AU: Versions

AU
Versions
AGO 018

Av: Jens Holmberg

Publicerad: fre, 2009-11-20 00:22

Är du redan bekant med Portland-duon AU kommer du säkert att känna igen många av låtarna på minialbumet ”Versions”. Det mesta av sångstoffet är nämligen remakes av material från tidigare skivor. Hur som helst, AU (uttalas ”ay-you”) är Luke Wyland och Dana Valatka (Jackie-O-Motherfucker) experimentella popprojekt där musiken mestadels byggs kring sång, keyboards och trummor.

Jag tycker framför allt att Luke Wyland har en spännande röst. På inledningsspåret, och den enda nya låten, ”Ida walked away” låter han som David Byrne, för att i mer nedskalade lägen plötsligt ty sig mer åt Antony Hegarty eller Justin Vernon (Bon Iver). Han bjuder en bred spännvidd och hans omväxlande förflyttningar mellan olika tonlägen och djup ger ett spännande resultat.

Inledningsspårets mjuka ingångsvärden förbyts mot mer intensiva ryck på ”RR. VS. D”. Häftiga synthstötar varvas med längtansfull sång, medan Dana Valatka rör sig som en skugga i bakgrunden, som om han följer sin kropp med precisa och välartikulerade utbrott på trummorna. Han har en fin tajmning och slår sig in mot Wylands keyboard lika precist i upptempo såväl som i downtempo. ”Death” är mer åt det jazziga hållet, där musiken expanderar kring ekande sång. De ödsliga gitarrtonerna och sången påminner lite oväntat om My Morning Jacket.

Grandiosa, silverskimrande uppslag, varvas med snabba trumbrisader och skrällande synthsmatter. Ibland är det minimalt, ibland maximalt. AU påminner om en poppigare och lite hyggligare lillebror till Lightning Bolt. Och som duo lyckas de dock framkalla precis samma frenesi och jäklar anamma som sin storebror.

AU var från början konststudenten Luke Wylands sovrumsprojekt. Nu har enmansprojektet vuxit ur klädkammaren och blivit en duo. De båda herrarna i symbios med varandra blir en intressant enhet och deras musik bär klart beroendeframkallande drag. Jag skulle vilja beskriva deras musik som ett tivoli. I mina öron hör jag ungar skrika, karuseller yra runt och sötsliskig sockervadd fräsa mot tungan. Och när jag slutar lyssna får jag plötsligt ett sug efter att åka igen.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry