Autistic Daughters Uneasy Flowers

Autistic Daughters
Uneasy Flowers
Staubgold 81

Av: Magnus Nygren

Publicerad: tis, 2009-10-13 15:01

Avskalat, nära, känsligt. Tre ord som ganska väl beskriver trion Autistic Daughters på ”Uneasy Flowers”, gruppens andra skiva (den första kom på Kranky/Staubgold 2004). I grunden handlar det om pop, ibland bara som ett skelett, ibland påminner det om Red House Painters, ibland om Richard Youngs, ibland tar det instrumentala och sparsmakade vägar.

Nya Zeeländaren Dean Roberts (från Thela bland annat) röst går som en röd tråd genom skivan. Figuren Rehana återkommer i texterna, där längtan, förakt, svårmod förs fram i melankoliska, sorgsna och sofistikerade sammanhang. Roberts, som också spelar gitarr, har sällskap av basisten/gitarristen Werner Dafeldecker och trumslagaren Martin Brandlmayer som dubblar med laptop.

Dafeldecker och Brandlmayr, båda från Wien, har stor erfarenhet av avskalandets konst. Både inom pop och annan musik. Dafeldecker var tidigt ute i improvisationsgruppen Polwechsel, där de redan i början av 90-talet framgångsrikt experimenterade med ”less is more”. Brandlmayr ingår i Radian och Trapist. Den senare gruppens ”Highway my Friend” på Hatology är ett magnifikt album med extremt avskalad pop.

Erfarenheterna tar de med sig till Autistic Daughters, även om de inte går lika långt här. Dock får man säga att gruppen befinner sig under det minimalistiska paraplyt. Den öppna ljudbilden gör förvisso varje rörelse synlig, men distade ackord som får klinga ut och sammanhängande melodier gör att det blir mer pop än experiment. Att det ligger där och skaver mellan genrerna skapar en tilltalande spänning.

På några låtar får trion hjälp av The Necks pianist Chris Abrahams och på en låt deltar Martin Siewert med ”mandoguitar”.

(Publicerad 2008)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry