Barefoot Records Live at Copenhagen Jazz Festival: Ears on Socks off

Barefoot Records Live at Copenhagen Jazzfestival med Maria Faust, Sofia Jernberg, Fred Lonberg-Holm, Liudas Mockunas m.fl.
Ears on Socks off
Barefoot Records BFREC 027 CD (2 cd)

Av: Thomas Millroth

Publicerad: ons, 2013-05-29 17:44

En samlingsskiva är alltid en risk. Åtta olika grupper innehållande dryga tjoget musiker i olika kombinationer. Det kan kännas splittrat, eftersom framträdandena är ganska olika. Dock förenas de av ett rätt allmänt frijazz och improidiom. Första spåret är fint, Fred Lonberg-Holm gnor som vanligt frenetiskt på sin cello och flätar sig samman med Sture Ericsons frijazzsax, Markus Perssons gitarr och Håkon Berres trummor. Men på en låt blir för mig kvartetten litet väl anonym. Jag känner igen för mycket, hinner inte höra vad som händer i mellanrummen. Samma sorts invändningar drabbar spåret med trumpetaren Tobias Wiklund m.fl. En knastrande häftig impro, men som ändå skulle vinna att höra mer av.

Inledningsstycket på andra cd:n med Liudas Mockunas sax, Stephan Sieben på gitarr m.fl. är en skimrande uppvisning, där gitarren agerar ett slags envis propeller. Saxen rör sig mjukt och lyriskt. Det är tätt och mjukt, en eklektisk musik att lyssna på live. Så finspelat att jag vill se musikernas fingrar.

Men redan andra stycket på första cd:n bjuder upp med redigt fläskig frijazz, revolutionärt 60-tal bjuder upp i postmodern samtid till en brottningsmatch utan like. En riktig spräcksaxofonist står bredbent mitt i en rasande, stuffande, gränslös kvintett. Maria Faust blåser med kraft och finner skärande toner, som bryter igenom vilken slö trivselvall som helst. Maria Bertels trombon sliter vägar genom musiken. Gruppen skulle inte kunna spela så ilsket och ledigt om det inte vore för ett skrälligt, upprättstående, fullständigt suveränt trumspel av Michala Østergaard-Nielsen. Hon finns som puls, motpuls, stress, stegringar och överrumplande klanger hela tiden. I flödet blandar sig elektroniken, som hanteras av Quarin Wikström och Katrine Amsler. Det blir inga luddiga molntappar här, men skärande rörelser, som tar upp en lätt droneliknande stämning.

Det var sannerligen en överraskning. Musiker att höra mer av!

Det kan ibland också vara underbart att höra musiker som bara vill spela flott. Och det gör Morten Pedersen, piano, och Thommy Andersson, cello. Varma vackra toner och stora gester. Måste vara ett framgångsrikt livekoncept. Liksom Jeppe Zeberg, Nicolai Kaas Claesson och Rune Lohse som bjuder på tre minuters riktigt fet pianojazztrio. Eller den muskelspänstiga musiken som svävar kring Peter Friis Nielsens basgitarr i ett drömskt nummer.

En riktigt utmejslad ciselerad musik hörs i ett lågmält stycke där Sture Ericssons sax, Anders Lindsjös gitarr och Adam Pultz Melbyes bas förenar sig med Sofia Jernberg. Detta är kammarimpro av bästa märke. Saxen vävs ihop med gitarrens finstilta spel och den litet bumliga basen. Genom detta letar sig Jernbergs röst. Hon använder den som en friformens gudinna; det är så här jag vill höra henne. Avslappnat tråcklande egna korta stråk på musikens yta. Ibland sätter hon bara dit korta vaga spår, och hon drar alla de andra ut i ljudäventyr. Ingen får hålla sig till sitt. Slutligen sitter de där allihop på en egen planet, som de inte ens kände till, då musiken började.

En verklig metallupplevelse bjuder saxofonisterna Maria Faust och Liudas Mockunas på i en hyllning till skivbolaget Incus. De öppnar med mästerligt prutt i djupaste basen av Mockunas medan Faust svingar sig vildsint bland övertonernas lövverk, fortsätter med en riktigt trasslig friformhärva, som avlöses av ett slags haltande kapplöpning i okänd terräng, för att upplösas i allt yvigare vädjanden som om de båda längtade efter en förlorad andlighet.

Det är gallskrik och stön i en skön rytmiskt blandning. En omistlig duo som till slut litet motvilligt lyckas enas i om än i upprörda virvlar efter deras meningsutbyte. Meget fedt og sjovt! Hade jag varit där hade jag inte gett mig förrän de spelat ett extranummer.

Mycket olika musik på två cd, men ofta har antologier ett och annat nummer, som gör att de dock tas fram. Det finns absoluta anledningar att skaffa dessa två cd-skivor. Maria Faust och hennes kompisar vill jag höra mycket mer av. Och Sofia Jernberg gör här ett fantastiskt framträdande tillsammans med bland andra Anders Lindsjö. Nya ljud, olika diktioner, örontänjande toner och klanger, och också gamla bekanta som lägger ribban mycket högt. Det är bara att glädja sig.

Sammanfattningsvis snor jag en kort dikt av Pia Tafdrup:

Søg ikke efter poesiens black box,
den har ikke registreret svar,
er blot fyldt af drømmes modspørgsmål
eller en stilhed at lirke sig ind i.

Och den får bli en hälsning till Sofia Jernberg, Maria Faust, Anders Lindsjö och alla de andra som lyfter upp en oväntad antologi till … tja: fyll i själva. (repris på Tafdrups dikt)

Här finns faktiskt mer bra musik än som brukar finnas på vilken skiva som helst.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry