Ben Frost Theory of Machines

Ben Frost
Theory of Machines
Bedroom Community Hvalur 2

Av: Magnus Nygren

Publicerad: tors, 2009-10-22 02:01

Med Ben Frosts ”Theory of Machines” släpper det nya isländska bolaget Bedroom Community ett av de mest spännande albumen på länge. Klaustrofobiska rytmer, trasiga ljud, förvridna gitarrer, vackra stråkar, atmosfäriska störningar, pastorala stämningar och samplingar från Swans sänder mig rakt in fascination. Australiensaren som numera bor på Island har skapat ett album som jag verkligen kan rekommendera.

Det är fem låtar som lika mycket som de skiljer sig från varandra är internt homogena. Även om ljudkällorna är många och ofta processade till oigenkännlighet finns en inneboende linje i alla låtar. Organiskt känns som fel ord, men helheten är i alla fall inte fragmentariskt på något sätt.

I det inledande titelspåret, där Frost har hjälp av Lawrence English, byggs en massiv intensitet upp med distad gitarr, en ”inlindad” basgång och långa syntljud (eller möjligtvis gitarr). Ur detta växer vad man tror ska mynna ut i förlösande och förkrossande crescendon. Men de kommer inte! De snöps av! På något förunderligt sätt känner jag mig ändå inte snuvad. Vissa lockelser, eller om man vill översätta det till drömmar, mår bäst av att kvarstå som tankegods men samtidigt sätta fantasin i gungning. Hur som helst är den söndertrasade trumtakt som kommer in efter fem minuter oerhört verklig. Den transformerar låten in i en stenhårt rockig estetik som leder tanken till Gastr Del Sols fenomenala ”Upgrade and Afterlife”.

Det trasiga återkommer på ”We love you Michael Gira” där Sigtryggur Baldurssons (japp, från The Sugarcubes) slagverk processats till enbart hårda förnimmelser över en kyligt atmosfärisk rörelse av stråkar, gitarrer på avstånd, en upprepad pipsignal och elektroniska rytmiska basljud. Övergången till den korta ”Coda” är fenomenal. Ljuden från de processade slagverken tycks återkomma, men i stället är det en stenhårt taggig gitarr som inleder en kort sekvens av tung rock som ljudmässigt skulle kunna vara signerad Steve Albini.

Inslagen av Ben Frosts gitarr är återkommande. Och han använder den på ett okonventionellt sätt. Droniga partier som vanligtvis härstammar ur powerbooks är här istället hämtade från gitarren och ger ett mer fylligt och också mer levande bidrag till ljudbilden. Å andra sidan finns även inslag av rockgitarrens kraft och hårdhet.

Michael Gira och Swans tycks ha ett stort inflytande över Ben Frost. Förutom hyllningen ”We love you Michael Gira” återkommer The Swans i form av samplingar på ”Stomp”. Även här kan man prata om förnimmelser snarare än konkreta inslag. För låten i sig låter inte så mycket Swans. Däremot kan man tala om en liknande estetik, klaustrofobiskt, mörkt och industriellt.

En annan av vemodets tolkare står som inspiratör till albumets sista låt. Titeln ”Forgetting you is like breathing water” kommer från en av Stina Nordenstams texter. En värdig och vacker avslutning med mörka klockor och sorgsna stråkar.

Det finns ett otal bottnar i ”Theory of Machines” och varje gång jag lyssnar hörs saker jag inte hört förut. Känslan av mästerverk växer sig allt starkare för varje gång.

(Publicerad 2007)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry