Bernt Rosengren Big Band: Bernt Rosengren Big Band

Bernt Rosengren Big Band
Bernt Rosengren Big Band
Caprice CAP 21829 (Naxos)

Av: PM Jönsson

Publicerad: ons, 2013-04-03 20:22

Storbandsjazz är problematiskt. Nej. Jag börjar om. Swing är problematiskt. Jag såg en konsert i december i år – På Göteborgs konserthus – med ett Glenn Miller-tribute-band och tänkte att det var den mest konservativa konsertupplevelse jag varit med om. På ett sätt fascinerande, inte ett enda tecken på att det skulle vara modernt, allt handlade om att gå in i ett sound, i en annan tid. Så kan det förstås vara med all jazz, musiker idag som vill vara 60-tal, som önskar att de gav ut skivor på Impulse.

När Bernt Rosengren efter många år av experimenterande med stilar och uttryck utökade sin kvartett med en drös musiker och bildade ett storband kan jag tänka mig att frijazzfolket rynkade på näsan. Första storbandsskivan, First Moves, kom 1977, den andra 1980 och det är albumet som kommit i nyutgåva i samband med Bernt Rosengrens 75-års-dag. I Lars Westins text i skivhäftet läser jag att Rosengren ville pröva någonting nytt vid den här tiden, och delvis också återvända till sina rötter, musiken han spelade på 50-talet, innan småbanden växte fram.

De tolkar en evergreen av Irving Berlin och John Coltranes "Naima". Annars är det Rosengrenkompositioner, och arrangemangen är förstås inte enbart gammal swing, även om tänket bottnar i den eran. Förutom trogna följeslagare hittar man välkänt folk som Lars Färnlöf, Maffy Falay och Nils Landgren, och två amerikanska gäster: Horace Parlan (piano) och Doug Raney (gitarr). Men det är supersvenskt, doft av Nalen, skärgårdsbryggor och en alltför hemtrevlig atmosfär. Myspys med balklänning och randig kostym.

Å andra sidan sitter jag och smådiggar och Rosengren är i gott slag när tempot ökar och saxofonen river, som på "Humming Bees". Jag återvänder till en tankegång från Glenn Miller-konserten. Trist att sitta ned och lyssna, man borde självklart dansa, i frack, med en dam vid sin sida, drinkar i närheten, och låtsas att det går att stiga in i en bok av Pär Rådström eller Stieg Trenter.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry