Birchville Cat Motel Gunpowder Temple of Heaven

Birchville Cat Motel
Gunpowder Temple of Heaven
Pica Disk 0004

Av: Jens Holmberg

Publicerad: mån, 2009-10-19 00:06

Nyzeeländaren Campbell Kneale är mannen bakom enmansprojektet Birchville Cat Motel. Han är också en av de starkaste rösterna inom sin generation av ljudkonstnärer från NZ. Men som relativt okänd i hemlandet har han istället skapat sig en trogen publik utanför landet och han har turnerat runt om i världen tillsammans med artister som Lee Ranaldo, Yellow Swans och Matthew Bower.

Campbell Kneales musikutgivningen är enorm. Senaste tillskottet är ”Gunpowder Temple of Heaven”, en utgåva signerad Lasse Marhaugs bolag Pica Disk. Och det är här jag hittar diskografin; 21 CD:s, 35 CDR:s 15 kassetter och 20 skivor i olika vinylformat. Sammanlagt 91 skivor. Det är förstås nästan helt oöverskådligt, förutom för den mest inbitne kanske. Samtidigt måste jag medge att det är lite imponerande, snacka om starkt patos.

Jag har hört ganska få av de tidigare utgåvorna (sett till volymen i alla fall). Den utmärkta introduktionen ”Curved Surface Destroyer” lyssnade jag mycket på en period, speciellt under långa promenader. Men det är den organiska ”Beautiful Speck Triumph” och den mer instrumentpräglade ”Our Love Will Destroy The World” som är de skivor som passerat förbi den senaste tiden. ”Gunpowder Temple of Heaven” skiljer sig mycket från de två sistnämnda. Det är ett enda långt stycke på 40 minuter som har en betydligt mjukare karaktär. Musiken är en blandning av drone och noise, men utan att larma, och som fungerar bäst på hög volym. Musiken blir alldeles glasklar när jag höjer styrkan.

Stycket består av långa statiska delar som växer långsamt, minimala variationerna förekommer och ljuden harmoniserar istället för att röra sig i disparata enheter. Det är en stillsam drone som leder rakt in i ett tillstånd av tidlöshet. Och jag ger den fullt fokus.

”Gunpowder Temple of Heaven” är ett elegant stycke som befäster Campbell Kneales förmåga att skapa spännande musik i gränslandet mellan drone och noise. Här sparar Kneale på krutet och håller igen. De annars så tydliga metalinfluenserna har lagts åt sidan – vilket visar sig vara en utmärkt idé. Skivan kommer att bli ett fint sällskap på mina promenader i vårrusket.

(Publicerad 2008)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry