BJ Nilsen / Z’ev + Hildur Gudnadóttir, BJ Nilsen and Stilluppsteypa

BJ Nilsen / Z’ev
22.22
Ideal 045
Hildur Gudnadóttir, BJ Nilsen and Stilluppsteypa
Second Childhood
Quecksilber 12

Av: Magnus Nygren

Publicerad: fre, 2010-01-15 10:59

Benny Nilsens intresse för att skapa möten mellan natur och civilisation är oftast hörbart på soloskivorna han ger ut på det brittiska skivbolaget Touch. Fältinspelningar och atmosfäriska ljud är verktyg han laborerar med. I flera av samarbetena utanför Touch tycks det däremot som att naturen får ge vika. Så är fallet på både ”Second Childhood” och ”22.22”, framförallt på den senare.

I stället träder hans fenomenala förmåga att skapa droner fram. Mörka droner som är mycket levande samtidigt som de i sin framtoning känns skapade av något annat än den mänskliga handen. Det farligt mystiska kittlar och går då och då över i direkt ångest.

Men Nilsen är bara en del av dessa bägge skivor. Även om mörkret förenar styr kamraternas karaktärer in musiken på olika banor.

Slagverkaren Z’evs bakgrund i industrimusiken inverkar i ljudbilden på ”22.22”. En skiva som huvudsak innehåller två stycken som klockar in på 22.22 vardera, ett skrivet av Nilsen, ett av Z’ev. (Efter 17 och en halv minut tystnad följer dessutom lite bonusmusik). Jag gillar båda låtarna mycket, men hade gärna sett att Nilsen och Z’ev samarbetat mer. Det dröjer 13 minuter till Z’ev med konturlösa och effektdrypande slagverk dyker upp. Eftersom det passar magnifikt till Nilsens livfulla mörka droner hade han gärna fått komma in tidigare. För de återstående nio minuterna är en blandning av industri, elektronik, minimalism och rädsla.

Att slagverken har större genomslag på Z’evs låt är inte märkligt. Och det är mäktigt, en brygd av nutida slagverksmusik, reverb och industrimusik. Med diverse effekter får slagverken nya former som tar vindlande turer och ljudliga språng. Samarbetet blir bättre här, Nilsens djupa droner växer in i musiken och det skapas gemensam musik. Även om det är förtur Z’ev genom hela låten.

Mörkret omsluter även ”Second Childhood”. Dronerna från BJ Nilsen, cellisten Hildur Ingveldardóttir Gudnadóttir och islänningarna Sigtryggur Berg Sigmarsson och Helgi Thorsson i Stilluppsteypa är underbara! Livfulla men dunkla.

Men inbrytningar sker. Hildur Gudnadóttirs spel på inledande ”It´s about the size of a house” har fortfarande en minimalistisk skepnad, men är fantastiskt. Toner från bakgrunden som droppar i kluster klingar ut... innan nya kluster dyker upp. Jag vet inte riktigt vad det är för instrument, möjligen en sitar, hur som helst ett stränginstrument som behandlas med varsam hand. Mycket vackert.

Stillupsteypa bidrar med sin ångestladdade elektronik som ibland tar sig former av orglar och synthesizers. På skivan ”Drykkjuvísur Óhljódanna” med Nilsen och Stilluppsteypa som jag recenserade förra året undersökte de det nordiska förhållandet till alkohol. På låten ”The direction was foggy and cloudy” återvänder de till temat. Ångesten svettas. I bakgrunden härskar rockmusiken, alldeles dimmig och inlindad, ackomanjerad av spöklika ljudsvep. Jaget ligger däckad och förnimmer avsmäld hur festen pågår. Men det blir värre, dunka-dunkat avtar och endast ångesten är vaken... Underbart, eller?

(Publicerad 2007)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry