Björn J:son Lindh, Stefan Blomquist, Torbjörn Carlsson, Dan Magnusson: Blommorna

Stefan Blomquist, Torbjörn Carlsson, Björn J:son Lindh, Dan Magnusson
Blommorna
Memoria Music mmcd 14 + 15

Av: Thomas Millroth

Publicerad: tors, 2014-04-03 13:25

Naturligtvis är det svårt att recensera denna skiva, eftersom det är Björn J:son Lindhs sista. Under ett par dagar, den 27 och 28 april 2011, samlades gitarristen Torbjörn Carlsson, keyboardisten Stefan Blomquist och flöjtisten Björn J:son Lindh i Carlssons stuido i Åmål. De bestämde sig för att bara sitta och lattja, inte ha något färdigt material, mest svara på varandras instrument. Ett slags snack mellan gamla kompisar, kan man kalla det för.

Det blev sex stycken öppna låtar. De hörs ganska olika, ofta är det öppet, vänligt, busigt men aldrig på tvärs. Men det är knappast mainstream, om du trodde det, mer då i ett ljudlandskap, där alla hittar, men kanske inte helt med upptrampade stigar. Musiken flyter och gungar på.

Banden fick ligga ett tag, innan slagverksspelaren Dan Magnusson lade på trummorna på samma villkor som de andra spelat, dvs förhållandevis fritt och utan förberedelser. Det är mycket säkert rytmiskt spel, där Magnusson ringar in en grupp klanger, som lyfter upp och smyger sig in med de andra instrumenten. Mycket snyggt.

Stämingen är ljus, mycket eko, men han sätter riktigt vassa rytmiska accenter i en musik som annars kunde ha verkat sömnig. Den 22 december i fjor skulle skivan ha släppts, men dagen efter avled Björn J:son Lindh, så den blev liggande, men kommer ut nu.

Här kan vi alltså höra honom som drömsk musiker med fantasifulla visioner, där lyckan redan infunnit sig.

De har det gott, herrarna, när de delar med sig av stämningar, klanger och inte minst sina gedigna rötter i jazz och jazzrock. Det är tajt fast det är öppet och utan vanliga låtstrukturer. Stämningen de målar upp är för mig ganska allmän, en musik det var länge sedan jag fördjupade mig i. Men jag hör det kamratliga musikantskapet, och här och där överrumplas även jag av inpass som sticker ut och gnistrar av den glädje som verkar ha rått i studion. Torbjörn Carlsson är ju, som du säkert vet, en jättefin gitarrist, som bjuder friskt på den musik han älskar mest.

Det är en behaglig musik, som låter som längtan ur någon sång. En musik, kanhända, som längtar tillbaka då de var unga.
Avspänt, proffsigt, generöst.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry