Black Boned Angel: Verdun

Black Boned Angel
Verdun
(minimalism, noise, på gränsen)

Av: Jens Holmberg

Publicerad: ons, 2009-09-23 23:26

Att tonsätta ett krig. Det är vad Campbell Kneale har gjort på Verdun, den senaste skivan från drone/metalprojektet Black Boned Angel som han startade tillsammans med James Kirk från Sandoz Lab Technicans. Numera ingår också Jules Desmond från 1/3 Octave Band i sättningen.

Verdun är namnet på det allra blodigaste slaget under första världskriget. Här slogs tyskar och fransmän mot varandra på västfronten tills tvåhundrafemtiotusen stupade och en halv miljon skickats hem sårade. Ingen munter historia att ge sig på, men det passar förstås ett band som Black Boned Angel.

Svarta bilder. Krig och blod. Sargade kroppar och vansinne. Black Boned Angel musik börjar där det slutade för många av de kämpande - vid dödens rand. Musikaliskt går det inte att ducka för likheterna med Sunn O))), men till skillnad från deras amerikanska likar håller sig den Nya Zeeländska trion sig närmare ursprunget, det vill säga metalmusiken.

Det är påtagligt drabbande att lyssna på hela stycket i ett svep, eftersom det nästa är 52 minuter. Det är mastigt, svårtillgängligt och beckmörkt. Samtidigt som det är fascinerande att möta svärtan i musiken. Dronemusiken episka dimensioner i kombination med tunga riff, noisebomber och samplingar skildra väl krigsmaskineriets helvete, utan att det blir sökt och fånigt. Som 40 minuter i stycket då mässande domedagskörer plötsligt ljuder. Kvinnornas ljusa röster blir en vacker kontrast till mörkret. Som om det vore ett sista farväl till de stupade. Det är en stark ögonblick där kören och oljudet förlöser varandra musikaliskt utan att tappa berättandet.

Slutet trappas upp med ohyggligt knissel och ordlösa, sargade röster. Samtidigt som elektroniska bomber regnar från himlen. Allt ebbar ut i ett 5-minuters förgörande kulsprutesmatter. Musikaliskt är det en perfekt illustration att ingen kommer härifrån oskadade. Att lyssna är som att genomleva ett krig. Det känns som om man ligger i smutsen under bombmattor och maskingevärseld, kämpandes för sitt eget liv. När trumslagen slår ned som granater i marken ryser det i hela kroppen. Plötsligt blir det tyst och jag drar en lättnadens suck.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry