The Black Twig Pickers: Rough Carpenters

The Black Twig Pickers
Rough Carpenters
Thrill Jockey Thrill309 (Border)

Av: PM Jönsson

Publicerad: ons, 2013-02-20 13:13

I höstas släppte Pelt en ny skiva, Effigy, där Virginiabandet fortsätter att utforska möten mellan musikstilar, det kan vara dronerock, folkmusik, ekon från Indien och Java. Mike Gangloff, som bildade bandet, är i grunden fiolspelare, och parallellt med Pelt har han spelat i flera andra band, framförallt The Black Twig Pickers, där även Nathan Bowles (Pelt) är medlem. Jack Rose slutade som bekant i Pelt, men han samarbetade med Black Twig Pickers ibland innan han gick bort.

I The Black Twig Pickers sysslar däremot inte Gangloff med minimalistiska fiolbyggen à la Tony Conrad och Henry Flynt – pionjärer som tydligt hörs i Pelts musik – utan det är ett band som spelar oldtimemusic med rötterna djupt i Appalackernas berg och folkmusiktraditioner. Man kan kalla det bluegrass, eller newgrass, men jag tycker att hillbillymusik är mer passande, det finns klara paralleller med inspelningar från 20-30-talen, även om soundet är ganska producerat, och soft emellanåt, som på Charlie Poole-balladen "Where the Whippoorwills are Whispering Goodnight" som kanske är mera känd via en version av Loudon Wainwright III.

The Black Twig Pickers spelar ofta på festivaler och danser och det är lätt att se folk ge sig hän åt square dance och buck dance på flera av de bästa låtarna. "Banks of the Arkansas" och "Elkhorn Ridge" (som bland annat Clarence Ashley har spelat in) har ett skönt driv, banjo, gitarr, kontrabas och med bandets senaste medlem, Sally Anne Morgan, på fiol, har Mike Gangloff fått en rival i fiolspelandets snabbhet och elegans. "Poplar Pole", med en vemodig, medryckande melodi, är hämtad från Henry Reeds katalog, fiolmästare från Monroe County, västra Virginia, som dokumenterades av Library of Congress vid flera tillfällen.

Och det handlat mycket om att befinna sig i en tradition. Jag vill alltid leta efter originalinspelningar, musikens ursprung, sätta in en enskild låt, eller musiker, i en större kontext, det kan jag göra med Rough Carpenters, men det roliga är att The Black Twig Pickers levandegör musiken, trots att sången saknar bett, eller att de ibland är onödigt bekväma.

När fiolerna är i centrum, som på inledande "Blind Man´s Lament", river och vibrerar musiken av liv och känslor. Liksom på "Charleston Girls", en av flera låtar där hela bandet får det att rycka i benen. Jag kanske ska ägna mig åt square dance i stället för yoga på kvällarna?

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry