Blandade Artister: Imaginational Anthem: A Guitar Anthology 1965-2005

Blandade Artister: Imaginational Anthem: A Guitar Anthology 1965-2005
Blandade Artister: Imaginational Anthem: A Guitar Anthology 1965-2005
Near Mint 0531

Av: Anna Eriksson

Publicerad: mån, 2009-11-02 00:14

I den speciella gitarrstil som kallas fingerpicking möts och blöts blues, country och folkmusik. Föregångare var bland andra Chet Atkins, Maybelle Carter, Rev. Gary Davis, Doc Watson. John Fahey har haft ett stort inflytande på amerikansk musik och hans sologitarräventyr på 60-talet har influerat många av dagens gitarrister.

På skivan ”Imagionational Anthem”, producerad av Josh Rosenthal, presenteras femton gitarrister, verksamma från 60-talet och framåt. Här samsas tolvsträngade impressionistiska improvisationer med traditionell bluegrass och blues uppblandad med jazz, keltiskt och flamenco. En och annan klassiskgitarrkliché finns också med. Låter det spretigt?

Den gemensamma nämnaren för alla gitarristerna är den akustiska (stålsträngade) gitarren och en stark förankring i fingerpickingtraditionen, vilket gör att ett gemensamt sound vilar över hela skivan. En del av musiken är ofokuserad och introvert, lite väl mycket improvisation i stil ”sitta i köket och plinka på gitarren, få se vad som händer”, men många låtar lyfter och bär!

Öppnings- och avslutningsspåret är Max Ochs hyllning till John Fahey med låten som gett namn åt skivans titel. Max Ochs var en del av Greenwich folkrockscen under slutet av 60-talet. Mycket av den stilen, med öppna stämningar och folkmusikinfluenser, hörs i denna låt. På ett annat spår kan man höra omstämd gitarr men här i händerna på Brad Burr. En bordunbaserad blueslåt med orientaliska inslag. Mycket suggestiv.

En annan nutida gitarrist är Harris Newman, med ett spår från sin debutplatta från 2003. Det är en låt som växer. Först kommer en lite bluesig del med någon sorts balkaninfluens, sen en helt annorlunda fortsättning med två repetetiva ackord som pågår hur länge som helst. Konstigt – men märkvärdigt fångande.

En egen gitarrklang möter man hos den unga gitarristen Kaki Kings (en av de få kvinnliga gitarristerna på skivan). Det är en varm, personlig och lite försjunken musik som man blir sugen att lyssna mer av.

Jazzinfluenserna möter man tydligast hos Steve Mann (under 60-talet gitarrist bakom Janis Joplin, Jefferson Airplane, Frank Zappa m.fl) i en ganska traditionell jazzlåt och hos gitarristen Bern Nix, men här mer friformsartat och vildsint.

Skivans enda liveinspelning är gitarristen av Gyan Riley tillsammans med sin legendariske minimalistpappa Terry Riley på piano. De improviserar med stilelement från jazz och impressionistisk musik – vackert och samspelt.

Kan man spela "O helga natt" i fingerpickingstil? Det mest egenartade spåret på skivan står nog John Fahey för. Med någon sorts folklig frikyrkoenkelhet tar han sej an julsången. Och jag blir mycket mer berörd än när man hör de vanliga gastande (klassiskt skolade) sångarna. Låten är hämtad från ”The John Fahey Christmas Album”. Men vänta inte till jul med att lyssna på den här skivan!

(Publicerad 2006)

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry