Blandade Artister LARM: From Mouth Cavity to Laptop

Blandade Artister LARM: From Mouth Cavity to Laptop
LARM: From Mouth Cavity to Laptop
Kning Disk KD023

Av: Sven Rånlund

Publicerad: fre, 2010-01-08 12:14

Megaprojektet LARM har förutom utställning, festival, bok och webbarkiv även resulterat i en dubbel-cd, ”From Mouth Cavity to Laptop”. Nordisk ljudkonst. Bara kvinnor. Låt mig direkt halka förbi frågan om huruvida kön är ett väsentligt kriterium för det konstnärliga uttrycket genom att hävda att det inte låter så. Inte som regel. Urvalet hade varit intressant även med andra förtecken. Här medverkar kända och okända musiker, tonsättare och konstnärer från flera av ljudkonstens många riktningar. Man kan inte klaga på variationen: ljudinstallationer, kompositioner, improvisationer, soundscapes, noise, pop, språklekar, ordpoesi. Kvaliteten är hög, om än inte utan dalar. Det som är bra är å andra sidan enastående. Särskilt roligt är det att höra de personer som både publiken och historieskrivningen missat.

Tidsperspektivet är långt. Danskan Else Marie Pade (född 1924) har sedan 50-talet experimenterat med elektronisk musik. Hennes ”Syv Cirkler” från 1958, som lär vara det första danska elektroakustiska stycket, är hardcore Darmstadt, en serie fallande noter som transponerats och repeterats i olika tempon. Det är strålande vacker elektronmusik, primitiv på ett sätt som fortfarande gör den aktuell. Den norska komponisten och kyrkomusikern Ruth Bakke (född 1947) medverkar med stycket ”Sphaerae” där hon improviserar med kyrkorgelns väldiga räckvidd. Från öppna spjäll till knappt hörbart. Det framgår inte när och var inspelningen är gjord – överlag brister det dokumenterande LARM-projektet just i dokumentation – och ingenting sägs om inspelningssituationen. Sådant hade varit intressant att veta, till exempel i jämförelse med de framåt- och bakåtblickande orgelinspelningarna som skivbolaget Touch gjort under namnet Spire (www.spire.org.uk). Sonja Åkesson (född 1926) representeras med den konkreta ljuddikten ”Neeijjj” från mitten av 60-talet. Då stod svensk ljudkonst i zenit och det lektes glatt med ord och stavelser som byggklotsar. Åkessons stycke fascinerar fortfarande, det finns lika mycket av klagan som anklagan i detta utforskande av ”nej”.

I övrigt är det 60- och 70-talister som utmärker sig. Några självlysande namn: Hanna Hartman, Lotta Melin/Maja Ratkje, Lise-Lotte Norelius. Hartmans ”Inre sprickor uppkommer i den senare delen av torkningsprocessen”, är briljant, ett stycke soundscape/komposition som ställer ljudkällor och platser i lyssningens centrum, intrycken virvlar och väcker frågor, bilder, minnen. Melin/Ratkjes stycke ”As The Talk Goes On” (från skivan ”Illegal Parking”, Kning Disk 2006) är en improviserad duett på två thereminer för dans. Även Norelius hårt processade komposition är för dans, suggestiva, möjligen balinesiska trumrytmer och fräsande elektroniska ljud. Inte oväntat fungerar musiken som är kopplad till rörelse bättre på skiva än den som förhåller sig till bildkonsten. Problemet med somliga ljudinstallationer är att de utanför sin konceptuella ram blir så platta, intressantare som idé än musikaliskt uttryck. Lisa Jeannins ”Vilhelm Live in Hamburg” är ett exempel, en rejält amatöristisk poplåt på synt och trummaskin; i programhäftet kan man läsa att det är sköldpaddan Vilhelm som spelar och mattes bidrag inskränker sig till att sätta stopp. Säkert kul att se på galleri, men snopet att höra. Samma konceptuella anti-musik märks i Annika Ströms ”I Don’t Know What To Sing” och Fia Backströms ”I Want To Break Free”. Kanske är det humorn jag inte fattar, eller så är det inte ens kul. Musikaliskt faller låtarna platt.

Att ljudkonst innefattar mängder av uttryck, det är den stora pedagogiska förtjänsten med urvalet på ”From Mouth Cavity to Laptop”. Här möter lyssnaren, kanske för första gången, noisemusiker som står sig väl i internationell jämförelse. Särskilt förtjust blir jag i svenskan Eva Sjuves ”Mono-n”, stötvis pulserande basfrekvenser och högt, vitt brus. Sämre fungerar ljudexemplen som understödjer bildkonstnärerna, de väger fjunlätt jämfört med de renodlade kompositionerna. Kristina Scholz och Mats Perssons fyrhändigt elektroakustiska stycke, titulerat efter Marcel Duchamps ”La Mariée mise à nu par ses Célibataires, même”, är på alla sätt ett seriöst stycke men också en underbar liten meditation, små elektriska motorer som tonhöjdsdansar längs pianosträngarna.

Nämnas bör också isländskan (och en av konstkollektivet Kitchen Motors-grundare) Kristin Björk Kristjansdottir. Som Kira Kira gör hon smått skrämmande musik på elektronik och leksaksinstrument. Hennes låt, ”Drakúla Darling”, är inspirerad av en film om greven. Den hade annars kunnat ackompanjera någon av David Lynchs mardrömsscener. Fram rasar bilder, också när man blundar. Det är bra ljudkonst, det.

Slutligen: en eloge till Andreas Tilliander som mastrat. Ljudet är fantastiskt.

(Publicerad 2007)

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry