Blandade artister: Noise of Cologne 1

Blandade artister: Noise of Cologne 1
Blandade artister: Noise of Cologne 1
NOC-1

Av: Magnus Nygren

Publicerad: fre, 2011-01-21 00:12

Köln låg länge i topp på min geografiska lista över Tyskland. Det var här den elektroniska musiken ”officiellt” föddes när Robert Bayer och Herbert Eimert framförde sina fyra så kallade Klangstudien, ljudstudier, på Neue Musikfest den 26 maj 1953. Det var också här Karlheinz Stockhausen verkade och byggde upp den omtalade WDR-studion. Om än inte i huvudsak med elektronikens hjälp var det också i Köln Can föddes och verkade. På 90-talet fördes dock det elektroniska arvet vidare med Mouse on Mars med Köln-bördige Jan St Werner (Andi Toma kom från grannstaden Düsseldorf) och musikerna kring skivbolaget A-Musik, bland andra Marcus Schmickler, Frank Dommert, Schlammpeitziger och FX Randomiz.

Under 00-talet passerades dock Köln av Berlin som med sin livfulla experimentscen – och tillika billiga boende – drog till sig musiker från hela världen. Men Köln har långt ifrån somnat in, det visar samlingsskivan Noise of Cologne som i sin stora brist på kvinnor i alla fall blir ett utsnitt av vad en hel del intressanta män i Köln sysslar med. Av 17 artister är det enda kvinnliga inslaget duon Pirx.

Som alltid på sådana här samlingar skiftar kvaliteten. Men genomgående är det fascinerande att höra hur lusten att undersöka och hitta nya sätt att producera ljud och musik genomsyrar mycket av musiken. Att kalla det för noise leder dock litet fel. I alla fall sett till vad man vanligtvis lägger under detta genreepitet, det vill säga en skrovlig maximalism som ofta skriker ut sin uppenbarelse. Den allra mesta av musiken på Noise of Cologne handlar inte alls om det, snarare ska man se hur man i en elektronisk tradition använder ”oväsen”, i motsats till ljuden från instrumentella väsen. Ska man ringa in musiken med en genre lutar det mer åt den nutida konstmusiken.

Det instrumentella får trots allt an hyfsat stor plats. Som i nämnda Pirx stycke High Noon där en elgitarr löper jämsides med elektroniken. Det blir en givande mix där både instrument och elektronik stör den grundläggande idyllen. Trombonen i duon Männer mit Motoren puttrar distinkt i deras fusion av akustiska och elektronisk musik blandad med datorgrafik. Och de sex kammarmusikerna i Michael Beils ”Und sechs” – vilken ingår i en svit om tio verk som inspirerats av Goethes ”Faust” – har en klart framskjuten plats med dramatik i högt tempo. Just kopplingen mellan det akustiska och det elektroniska är intressant. Ofta tycks ljuden inspirera varandra och skapa ett inre spänningsfält som jag ibland kan sakna i den rent elektroniska musiken. Självklart ska detta inte överdrivas, men det är en tanke jag fått tillräckligt många gånger för att jag enkelt ska kunna avfärda den.

Flera av de rent elektroniska verken är även de intressanta. En av favoriterna är Frank Barknechts audiovisuell verk ”Beauty” som är just så vackert som titel säger. Det finns en mjukhet i soundet som skapats ur en process skapad i mjukvaran Pure data där små partiklar med hjälp av elastiska fjädrar rör sig i geometriska figurer och ger ljud ifrån sig.

Många av skivans 17 verk har en klart experimentell tillblivelse som beskrivs kortfattat i det medföljande texthäftet. Siegfried Koepf arbetar med symmetriska ljud i ”Square”, Frank Schulte drar upp tydliga linjer i sin arkitektoniska ”Durchmessung” där ljud och rymd är centrala storheter. C-Schulz och FX Randomiz å sin sida har åkt från Köln till ryska Murmansk och spelat in ljud från tåg och järnväg. Dessa har de sedan kontrasterat mot instrumentella ljud i ”Das ohr am gleis”. Riktigt bra.

Ytterligare några arbetar med rösten som utgångspunkt. Peter Behrendsen använder bland annat 120 namn på regionala vindar som läses upp i mer eller mindre modifierade former och på olika språk i ”Atem de windes”. Minnet av gamla fina text-ljud-kompositioner dyker upp i Bernd Härpfers ”Mazwi” där en inskription av afrikaresenären Paul Klijnsma (1915-1995) är verkets ram.

Lägg till Thomas Lehns och Marcus Schmicklers ljudliga krock mellan det analoga och digitala och den elektroniska minimalismen hos Hans W Koch och Volker Hennes så förstår man att Noise of Cologne har stor spridning. Märkligt då att skivan trots allt håller ihop så väl som den gör. De musikaliska kasten får mig aldrig ur balans och jag tappar sällan fokus. Köln har fortfarande mycket att bjuda på!

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry