Blandade Artister: Svensk Indie 1988-2006 En Kärleks Historia

Blandade Artister: Svensk Indie 1988-2006 En Kärleks Historia
Svensk Indie 1988-2006 En Kärleks Historia
NONSCD136/BAM

Av: PM Jönsson

Publicerad: tis, 2010-01-19 14:46

Var inte den ursprungliga planen att släppa en box med svensk indie? En dubbel med säkra kort känns ganska tamt. Det hade varit mer intressant om skribenten Terry Ericsson och Per Helin och Emelie Bååth (NONS) hade grävt djupare med ambitionen att göra en bredare kartläggning. En box eller en lång rad skivor som geografiskt/tematiskt/kronologiskt försökte rama in den svenska indiescenen med stickspår till såväl electronica som experimentell rock. Knappast på grund av att allt skulle framkalla positiva rysningar idag, men som en musikhistorisk dokumentation. Här hade man även kunnat ta med demos, fler band/artister som gjorde enstaka singlar, samlingsspår, livegrejer.

Å andra sidan är fokuseringen på de mest välkända låtarna och namnen logisk. Jag hittar få spår som känns helt malplacerade. Ja, med undantag av Andreas Tillianders ”Back In The USA”. Tanken att ta med en av Sveriges mest framstående elektroniska artister som brytpunkt mot gitarrpopen är inte helt knäpp, men det blir en märklig kontrast. Och personligen tycker jag att han har gjort mycket bättre låtar, inte minst under namnet Mokira. Differnet sticker också ut i sammanhanget. Skumt att Doktor Kosmos och Cloudberry Jam är med – men inte Komeda. Det måste vara den största missen. Kul att Suredo tar sig in bland alla indiekändisar. Roligt att ett bortglömt band tråcklade sig igenom urvalet.

Dubbeln startar med Happydeadmens ”Silent Sigh City”. Fortfarande en formidabel popkaramell. Många av de andra låtarna har jag spelat sönder och tröttnat på för länge sedan. Men jag minns känslan, minnen ploppar upp i skallen, och nostalgidimman tar kommandot ett tag med Wannadies, Easy, Popsicle, Eggstone, Souls, Fireside och annat smått och gott. En del hoppar jag över (Brainpool, Hardy Nilsson, Yvonne), vissa låtar bryter sig igenom som Bear Quartets ”It Only Takes A Flashlight To Create A Monster” och ”Georgia” med Honey Is Cool.

Den andra skivan pekar fram till dagens Sverige när det är betydligt svårare att hitta paralleller mellan låtarna. Det handlar inte om en specifik indiescen utan ett myller av vitt skilda artister/grupper. Extremt folkkära artister som Håkan Hellström och Marit Bergman blandas med Audionoms anarkokraut och The Embassys kärleksfulla uppdatering av åttiotalsindie. Jag hade valt en annan låt med Silverbullit än ”Magnetic City” - men Göteborgsbandet har en urkraft som få andra är i närheten av. Självklara namn som The Knife, Jens Lekman och Radio Dept. skimrar på olika sätt. Liksom Frida Hyvönens ”Once I Was A Serene Teenage Child”.

Jag var i de sena tonåren när New Musical Express indieförsäljningslista och Lars Aldmans radioprogram Bommen blev omistliga andningshål i vardagen. På samma sätt som samlingen väcker glada och deppiga minnen kan alla referenser sätta upp stängsel för lyssnandet. Tänk att vara 15 år idag och höra Broder Daniel eller bob hund för första gången. En smäll rakt i magen. Men This Perfect Day, Club 8, Drowners och David & The Citizens…Eh, inte lika kul kanske. Godhjärtat initiativ - men samtidigt en feg och förutsägbar samling.

(Publicerad 2006)

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry