Boards of Canada: Tomorrow's Harvest

Boards of Canada
Harvest's Tomorrow
Warp, WARPCD257

Av: Sven Rånlund

Publicerad: tors, 2013-07-11 00:44

Den som inte fick hjärtat vidrört av Boards of Canadas Music Has The Right To Children bör kanske inte räkna med att få sitt musikliv rubbat av Tomorrow’s Harvest. De skotska bröderna Michael Sandison och Marcus Eoin har återvänt till ljudbilden från debutplattan från 1998, den där bittervackra, dystopiska, filmiska, suddiga musiken som svepte in all tidigare brittisk sportig electronica i en varm filt som förklarade att nu gäller det nåt annat: introspektion, lågtryck, psykofarmaka, framstupa sidoläge. Det psykomusikaliska studiet av vad debutens omvända knockoutdroppar egentligen bestod av är åtminstone inte jag färdig med, men Tomorrow's Harvest är skäl att öppna fallet igen.

Jag tänker inte säga ett ord om reklamkampanjen som föregick utgivningen – nu var det sagt – mer än att den var ett extremt lyhört uttryck för just denna musiks sublima språkspel: filter, knaster, kortvågsradio, super-8, dammtäcken, dyningar. Konkreta människor och relationer är inte ämnen som behandlas, snarare med lätt hand hågkomster och skuggbilder av desamma. Men framför allt är det en musik som uttrycker känslotillstånd, av stämningar, motiv och titlar att döma rätt samtidspessimistiska tidsbilder.

BoCs första singesläpp från den nya plattan var ”Reach for the Dead”, en låt som likt musiken till förtexterna i många 30-talsfilmer packar in ett helt narrativ och en estetik under några korta minuter. Efter sju års tystnad var den filtrerade scenografin åter monterad, den karraktäristiska syntslingan som jagar sin egen svans fanns där, de loja beatsen, den fadda basgången. Som ett utsmugglat soundtrack till en film som aldrig spelats in satte låten tonen direkt – efter lång tids radioskugga var Boards of Canada tillbaka, men tro inte att det blir muntert den här gången heller.

17 låtar. Instrumentala, förutom ett par otydliga röstsamplingar. Svepande pads, lätt bit-crushade trummor, toppigt avrundade syntslingor, sluddrig ljudbild. Men vilka melodier – några av duons bästa låtar finns på den här plattan.

”Sick Times” och ”Cold Earth” (muntra titlar, visst?) är klassisk Boards of Canada som hade kunnat hittas på tidiga ep:s, om det inte vore för att musiken är mer ljudmässigt genomarbetad nu. På tidigare album har deras korta mellanspel på en-två minuter bjudit på deras mest spännande ljudskapande, som korta noveller till aldrig publicerade epos. Mellanspelen finns också här och några är bedårande miniatyrer, som den samplade rösten i den mångdimensionella störningsballongen ”Transmisiones Ferox”, eller ”Collapse” med ett arpeggio som liksom blåser fram över den torra jordskorpan som öppnar sig och verkar sluka allt…

Man kan avkoda och dechiffrera Boards of Canadas musik på många sätt, den inbjuder till fantiserande. Det är rätt anmärkningsvärt att electronica (med melodier!) fortfarande har så mycket soul att den kan beröra och öppna dimensioner.

Inte är Tomorrow’s Harvest epokgörande, inte är det en motsträvig skiva, inte sätter den en ny teknisk standard. Snarare, likt The Music Has Right to Children, befruktar musiken med det jag själv tillför. Förnimmelser, som att sova och drömma utomhus på eftermiddan, som att upptäcka snigelns silvriga spår i morgongräset.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry