Bon Iver: Bon Iver

Bon Iver
Bon Iver
4AD CAD3117

Av: Tobias Norström

Publicerad: tors, 2011-06-16 16:13

Det jag tycker absolut bäst om på Bon Ivers nya album är de små brottstycken som står att finna mellan melodier, rytmer och lyrik. De är ett slags energi som vilar latent albumet igenom och aldrig tillåts manifesteras fullt ut. Rent musikaliskt är det en minst sagt flyktig beståndsdel, svår att sätta fingret på och kanske svår att på ett rättvist sätt beskriva. Det finns där, likt något furiöst. Ett muller som aldrig får en urladdning och istället skänker en finstämd nerv.

Bon Iver spelade in sitt debutalbum, For Emma, Forever Ago, efter att förgrundsfiguren och låtskrivaren Justin Vernon brutit med sitt tidigare band DeYarmond Edison och bosatt sig i en stuga i norra Wisconsin. På det nya, ”självbetitlade” albumet har han återvänt till civilisationen men likväl behållit den dimension av folkmusik som gjorde For Emma, Forever Ago till en lika vacker som hyllad skiva. Istället har musiken expanderats rent produktionsmässigt, fyllts ut av körer och sinnesfyllda effekter. Det är en utveckling som Bon Ivers musik har tjänat på. Inte minst då det har lyft Vernons utpräglade falsettsång till en än mer laddad nivå.

Det är musik som bygger på ett tydligt arv med kopplingar till Will Oldham och till viss del även Sparkelhorse men samtidigt väljer en annan väg. Bon Iver vill vara innovativ. Justin Vernon vill skriva musik som är uttrycksfull och prövande men som likväl vilar på ett typiskt amerikanskt musikarv. Bon Iver innehåller därmed musik som vilar på en teknisk skicklighet och en medvetenhet men samtidigt rent uttrycksmässigt spelar mer på känslotillstånd och stämningar.
Det är att jämföra med Fleet Foxes men samtidigt musik som är betydligt mer progressiv, betdyligt mer färgad av en vilja att utforska och hitta nya vägar in i skapandet. I konventionella tongångar som har sin börd i ett slags blandning mellan folk och pop finns här ett spräckligt och drömskt utbud av toner.

Med låttitlar hämtade från geografiska referenser i ett Nordamerika utanför det karaktäristiskt urbana och moderna är Bon Iver ett album som håller fast vid ett musikaliskt arv. Det är folkmusik som drar åt ett utforskande håll och i sin tur även odlar en underliggande nerv som illustrerar lika mycket känsla för skönhet som för musikens möjligheter.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry