Bonnie ”Prince” Billy: Lie down

Bonnie ”Prince” Billy
Lie Down in The Light
Drag City/Domino WigCD222 (Playground)

Av: PM Jönsson

Publicerad: mån, 2009-10-05 09:25

För två-tre år sedan försökte jag komponera en mixcd med Will Oldham. Det visade sig vara en omöjlig uppgift. Det blev tre skivor med sammanlagt nästan fyra timmar musik. Och när jag i samband med nya Bonnie ”Prince” Billy-albumet ”Lie Down in The Light” ånyo går igenom stora delar av Oldhams sångkatalog är känslan lika omvälvande. Han har en imponerande kappsäck av sånger, varje skiva är ett nytt kapitel, bitar i ett stort pussel. Allt är såklart inte lysande, men det finns en nyfikenhet i arbetet med skivorna som lockar; han upprepar sig aldrig, är ständigt på jakt efter nya utmaningar, inga revolutionerande förändringar, men små eller stora detaljer som skapar rika kontraster. Det kan till exempel vara nytt blod i bandet, ett coverprojekt, eller nya inspelningsmiljöer. Samtidigt är han alltid sig själv, gömmer sig visserligen bakom olika pseudonymer, men är inte överdrivet konceptuell, och han är en suverän textförfattare, med en känsla för orden som få andra av dagens låtskrivare besitter.

Hur placerar man in årets album i Palace/Oldham/Bonnie-katalogen? Det är en ledig och lätt skiva, med mjuk produktion, långt ifrån de tidiga årens lo-fi-estetik. Kanske det mest lättillgängliga han har gjort, med ekon av country och folkmusik, särskilt när fiolen tar plats, flera låtar har även steelguitar och banjo. De mörka stråken med trådar ner i den amerikanska söderns skuld- och synd-problematik kommer sällan upp till ytan. Det är snarare intima vardagsbetraktelser, bitvis små paralleller till de mer uppsluppna spåren på ”Ease Down the Road” (2001). Familjen är central i många av texterna. Skivans mainstreamkaraktär kan måhända oroa en och annan trogen beundrare, men det är en stark samling låtar, en jämnare giv än de senaste albumen.

Olika sångerskor har hjälpt Oldham med röstinsatser på flera skivor, mest minnesvärt var Dawn McCarthys (Faun Fables) vidunderliga andrastämmor på ”The Letting Go” (2006). Ashley Webber (Pink Mountaintops) är en mer normal sångerska, inget fel i det, hon sjunger fint med en typisk altcountry/americana-röst, ligger i bakgrunden ibland, och flyger upp nära mikrofonen på de raka och efterhängsna duetterna ”So Everyone” och ”You Want That Picture”. Det känns även som Will Oldham har jobbat mycket med sången, han sjunger rent, säkert. Jag kan sakna den spruckna rösten från förr, men han hittar ett naturligt flyt, en rinnande bäck som lugnt tar sig förbi alla hinder. ”Where is The Puzzle” har nästan en jazzig känsla. Klarinettutflykten och den både gungande och vilande atmosfären på ”For Every Field There´s a Mole” får mig att tänka på Oldhams svenska vän Nicolai Dunger. Man vill lägga sig på gräset. Slappna av. Smågrubbla över livet.

En annan favorit är ”Glory Goes” där han tycks sjunga om sången, berättelserna, skapandets krafter. När livet blir sång. När sången blir liv. Snyggt komp med fiol och akustisk gitarr. ”Willow Trees Bend” har en brittisk folkkänsla. Den hamnar nära. Mycket nära. En slags transcendent känsla. Naturen och djuren nämns i texten. Allt är ett. Det låter som Jim White och Mick Turner (Dirty Three) spelar slagverk och gitarr, men nix, det är andra musiker. Och som slutkläm, en underbar, varm låt, ”I´ll Be Glad”, skivans enda cover, skriven av Shannon Stephens, en för mig helt okänd låtskriverska och sångerska från Seattle, som släppt två album, och spelat i ett band med Sufjan Stevens.

När Bonnie ”Prince” Billy spelade på Bohus Fästning i Kungälv nyligen framfördes flertalet av låtarna från ”Lie Down in The Light”. Ganska troget skivan faktiskt, lite oväntat, eftersom Will Oldham de senaste åren gjort om många låtar live i ruffigare, hårdare skrud och så hade han med sig jazz/impro-musikerna Josh Abrams (kontrabas) och Michael Zerang (slagverk) i bandet. Med de spelade countryfolkindierock. Suverän konsert för övrigt. Kanske en vink om framtida projekt dock. Nästa Bonnie ”Prince” Billy-skiva kommer säkert vara något helt annat.

(Publicerad 2008)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry