Brethren of the Free Spirit All things are from Him

Brethren of the Free Spirit
All things are from Him, through Him and in Him
audioMER.001

Av: Jens Holmberg

Publicerad: sön, 2009-10-18 23:42

Den akustiska gitarren tycks vara tillbaka för att stanna. En av de senaste årens stjärnskott är den unge britten James Blackshaw. En extraordinär gitarrist som närmar sig sitt tolvsträngade instrumentet skickligt under skuggan av den primitiva skolan. Han jämförs frekvent med sina samtida kollegor Jack Rose, Glenn Jones och Steffen Basho-Junghans, men det går likväl att hitta tydliga avtryck från Steve Reich och Arvo Pärt i hans musik.

Jozef Van Wissem spelar luta, ett instrument som hade sina glansdagar under 1500- och 1600-talen. Van Wissem är till skillnad från Blackshaw klassiskt skolad på sitt instrument, men har börjat röra sig mer och mer mot det konceptuella. Han komponerar musikaliska palindrom, använder sig av musikaliska cut-ups och omställningar. När han sammanfogar sina två utgångspunkter blir det ett effektivt sätt att närma sig en ny publik och ge instrumentet en fräschör. Inte helt oväntat har han tidigare samarbetat med Tetuzi Akiyama.

Brethren of the Free Spirit är ett duosamarbete som getts ut på det nya belgiska bolaget audioMER, som är en del av MER-stiftelsen, som har som huvudsyssla är att undersöka bokmediets möjligheter för utforskning av konsten. Med tanke på verksamhetens natur är förstås utgåvan omsorgsfullt designad med en maner som påminner mig mycket om Kning Disk. Namnet Brethen of the Free Spirit är hämtat från den kristna inriktningen med samma namn. En ifrågasatt sekt som hävdade att deras förhållande till gud gjorde dem oförmögna att begå synder.

På ”All Things are from Him, through Him and in Him” sammanfogar Van Wissem och Blackshaw sina instrument till en rik atmosfär. Tillsammans följer de varandra genom fyra spår som rör sig mellan klassiska kompositioner till friare stycken, med inslag av elektronik, cutups och samplingar av barnaskrik och tennisspel.

”Lifting of the Veil” leds av Blackshaws klassiska fingerplock och rör sig mer mot ett emotivt, nästan meditativt uttryck. Lutan ackompanjerar precist och torrt och ger tonerna en karg fond att slå emot. Det är först på avslutande ”In him is no Sin” som lutans oudliknande ljud får störst utrymme. Här är det istället Blackshaws finlir som får stå tillbaka. Tonerna drar mig till en våräng, badandes i solljus. Spelet glimrar och i tonsvadan hittar jag en Fahey-figur som till slut gör det hela oemotståndligt.

Den mer experimentella ”How The Unencumbered Soul advises that One not refuse the Calls of a Good Spirit” lever sitt eget fria liv och bryter upp spåret. Tyvärr saknas den riktiga spetsen. Den bryter av med katzenjammer, en brötig gitarr och akustisk improvisation. Mot slutet går den tillbaka in i fingerplocket och känner jag plötsligt att det nog är bättre att de stannar där, för det är i den gemenskapen det fungerar bäst.

Musiken är uttrycksfull och växlar genomgående mellan det kraftfulla och sublima. Den vilar på en repetitiv stödyta och variationerna är relativt få. Ett klimax finns hela tiden nära till hands när jag lyssnar, men det kulminerar aldrig. Styckena ligger och skvalpar med en skickligt kontrollerad hållning. Greppet gör att kompositionerna skapar statiska bilder, som suger sig kvar i sinnet. I gränslandet mellan nutid och dåtid skapas älsklig musik.

(Publicerad 2008)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry