Brötzmann/Bennink Schwarzwaldfahrt

Brötzmann/Bennink
Schwarzwaldfahrt
Atavistic Unheard Music Series ALP254CD (Border)

Av: PM Jönsson

Publicerad: mån, 2009-11-02 00:01

”Schwarzwaldfahrt”. Resan till den svarta skogen. Och det var precis vad Peter Brötzmann och Han Bennink gjorde en vecka senvintern 1977. Under bilfärder genom Schwarzwald hade tanken att spela i naturen vaknat till liv. De lånade inspelningsutrustning av Joachim-Ernst Berendt (skivbolaget SWF), hoppade in i Benninks svartmålade Citrôen, stannade spontant, tog med sig lite instrument, spelade med varandra, med träden, med vattnet, med fåglar, med stenar, med jorden.

Märklig skiva. På ett sätt naturlig. Tillbaka till stenåldern. Göra musik, ljud, rytmer, med skogens material. Grundtanken, idéen, lockar mig. Är det kul att höra på? Jo, jag tycker det, man får spetsa öronen, luska ut vad det är som låter, vilka slags ljud Brötzmann och Bennink trollar fram. Den dadaistiska improvisatören Bennink hade inte med sig några vanliga trummor (han är ju känd för att spela på vad som helst), men klarinett, sopranino, stränginstrument och leksaker. Brötzmann plockade med sig saxofoner och klarinetter. I cd-häftet skriver han dock att det var svårt att få igång instrumenten i kylan.

Trots årstiden hörs det fågelkvitter. Avlägsna dån från flygplan. Vinden susar mot träden. På den längsta ”låten” - på den första skivan - har de stannat till vid en bäck, vattnet porlar i bakgrunden, de blåser fram gurgelljud, doppar säkert instrumenten i vattnet ett par gånger. Ibland måste vissa ljud ha manipulerats efteråt. Eller är fåglarna i Schwarzwald frijazzmusiker. Det låter som fågelkvitter har loopats. Möjligen är det Bennink som visslar i nån pipa. Favoritljuden är de som är längst ifrån vanlig musik, bankande på stenar och träd. Eller när någon av herrarna svischar en gren (?) snabbt snabbt i luften. Och på ytterligare ett besök vid bäcken, plopp, plupp, det kastas saker i vattnet, plupp. Senare spelas det på vattnet, handflator mot ytan. Roligt när nån tjoar. Kallt vatten i ansiktet måhända. De försöker inte - med något litet undantag - framkalla riter. Det är en simpel dialog. Med skogen. Improvisation. Ute i det fria.

När skivan gavs ut på FMP 1977 var det på enkelvinyl. Återutgivningen är en dubbelcd där även material som sållades bort får plats. Den första skivan är starkare, roligare att lyssna på. Men även på cd 2 finns det mycket att upptäcka. Bennink och Brötzmann spelar ibland mot varandra, call and response, häftigt när någon av dem är långt borta, man liksom hör djupet i skogen, naturens akustik. Brötzmann är för övrigt mest intressant när han spelar långsamt, tyst, ljust, går ifrån det vanliga spräckbrölandet. Han hittar en både primitiv och poetisk ton. Bennink plockar, knäpper, gnider och sågar med stränginstrumenten.

Jag borde kanske tänka på Bröderna Grimm - men ibland känns det som Bauertroll lunkar omkring till saxofoner av fuktig mossa. I samklang med tättingar. Långsam skogsblues. Jag funderar även på när de medvetet härmar omgivningen. Tänker Bennink på hackspettar när han hamrar på bark? Försöker Brötzmann spela som en gås? Vargyl? Eller som trumpetande elefanter? (Finns i och för sig inte i den tyska skogen). Det är mycket fåglar över Brötzmanns spel på den andra skivan. Fint.

”Schwarzwaldfahrt” är väl ingen av Peter Brötzmanns och Han Benninks allra bästa skivor. Det här är ju män med gigantiska kataloger. Två av de stora europeiska improvisatörerna. Men det är en spännande skiva på flera plan. Och fler musiker borde följa samma stig och spela ute i naturen.

Fotnot: Några andra bra hyfsat nya skivor i Atavistics ”Unheard Music Series”: The Contemporary Jazz Quintet, ”Actions 1966-67” (europeiskt/danskt kanonband med såg (!) som viktig ingrediens); Joe McPhee & John Snyder, ”Pieces Of Light” (spännande möte mellan multiinstrumentalisten McPhee och sköna 70-tals-syntljud); Sirone, ”Live” (inspelning från 1981 med kontrabasisten Sirone som ledare för en trio).

(Publicerad 2006)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry