Burial: Ego/Mirror, Street Halo

Burial, Four Tet & Thom Yorke
Ego / Mirror
Text TEXT010
Burial
Street Halo
Hyperdub HDB013

Av: Tobias Norström

Publicerad: tors, 2011-04-14 00:45

Förr eller senare växer sig en genre för stor för att rymma alla former av avarter som utvecklats inom uttrycket. Det vanligaste är att den den då grenar ut sig i mindre subgenrer som i sin tur blir en diaspora av ett antal artister som renodlar och tar sin estetik vidare. Ett typexempel är hårdrocken som gått från att vara bara hårdrock till att bli en rad olika former av metal, punk etc. Och kanske är det precis den vägen dubstepen vandrar just nu. Från att ha varit en liten scen av dansmusik sprungen ur jamaikansk dubmusik har den vuxit till att innehålla alltifrån experimentellt flytande musik till mer uttrycksfull tranceinspirerad dansmusik.

Det tycks därmed vara dags att börja göra en del avgränsande indelningar. Inte bara för att beskriva dubstepens olika uttryck utan lika mycket för att lägga grunden till en förståelse av musikens utveckling. Night bus är ett första trevande försök som fått sitt namn från låten med samma namn på Burials första självbetitlade album. Att namnets första verkligen utbredning nu sammanfaller med utgivandet av Burials två tolvor känns därför naturligt.

Den första, Ego/Mirror, är ett samarbete med Four Tet och Radiohead-sångaren Thom Yorke och anspelar på mer melodiösa toner än Burials förra album - den gränslöst hyllade Untrue. Den etablerade dubstepgenrens varierande rytm blandas ut med harmoniska laptopeffekter och toppas med ett repetetivt sångspår med Thom Yorke. Det första spåret, "Ego", toppas dessutom med en fantastiskt rullande pianoslinga som laddar den annars dova tonen med en sammetsklädd salongskänsla.

Den andra tolvan, Street Halo, är på ett renare vis baserad på den enkelhet som blivit Burials kännetecken. Här utforskas precis som på Untrue gränslandet mellan dubstep och ambient om än i något mer uppkörda hjulspår än på albumet. Street Halo utmanar inte lika mycket men vinner på sin genomarbetade estetik. Den besitter precis rätt känslostämningar för att bli ambivalent nog att locka lyssnaren in i en nedtonad värld av dålig gatubelysning och gult upplysta natthimlar. Spåret "Stolen Dog" är dessutom helt fantastiskt och tillhör bland de bästa Burial någonsin producerat.

Om night bus-namnet för evigt kommer att vara synonymt med Burials stämningsladdade musik förblir än så länge oklart. Vad som dock står klart är att han tagit dubstepmusiken i en egen riktning, att han anlagt en egen diaspora och influerat otaliga musiker även utanför dubstepgenren. Burial är mer genomtänkt, smartare och framförallt bättre för att inrymmas under samma tak som alla andra dubstepakter.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry