Carlos Giffoni: Eternal Noise (Bottrop-Boy)

Carlos Giffoni
Eternal Noise
Bottrop-Boy B-boy 032

Av: PM Jönsson

Publicerad: lör, 2009-10-10 23:52

Han växte upp i Venezuela och flyttade till New York för åtta år sedan efter en lång tid i Florida. Idag är Carlos Giffoni en av de mest tongivande namnen inom noise, inte minst på grund av den årliga No Fun-festivalen som han startade 2004. På årets festival - Knitting Factory, New York, mellan 16-18 maj - samsas nordiska Soundofmusicbekantingar som Alvars Orkester, Sewer Election, Dror Feiler och Lasse Marhaug med en uppsjö företrädelsevis amerikanska artister som Burning Star Core, Religous Knives, Hair Police och Alan Licht. Veteraner och nya ansikten i en salig mix. Giffoni driver också skivbolaget No Fun Productions som bland annat släppt skivor med Thurston Moore och en box med de japanska noiselegenderna C.C.C.C.

Vid sidan av soloprojekt och samarbeten spelar Carlos Giffoni även i den spattiga punk/no wave/latin-trion Monotract. Nya soloskivan är däremot klassisk noise. Men det saknas kaos och hård attack, snarare är det den typen av noise som har ganska mycket gemensamt med ambient. Vilket kanske kan tyckas vara en motsats, men mycket noise är till sin natur vilande. Ja, om man lyssnar på låg volym. Konserten jag såg med Giffoni häromåret var inte snäll mot öronen…

Skivans fyra låtar saknar titlar - men det är inte en svit utan vitt skilda spår med olika färger, sound och frekvensomfång. Den första och längsta låten (nästan 19 minuter) är grov och fladdrande med ett murrigt ljud som mullrar ut i rymden. Dronemattor med några vassa, accelererande kurvor i slutet. Effektivt. Ett gap som sväljer tystnaden. På spår nummer två hamnar man närmare strömkällan. Ensamma signaler. Sladdar i en operationssal. Avlägsna vågor, ett brus vittnar om liv utanför blickfånget. Det fortsätter med varmare toner, en humla som cirklar runt utan tyngd, ljuden rör sig fram och tillbaka med olika styrka. Det är både behagligt och lite läskigt. Skivans sista stycke – på en kvart – triggar inte igång fantasin lika mycket. Möjligen kan man jämföra med en motor som hakar upp sig. Tråkigt i längden.

”Eternal Noise” är knappast någon milstolpe i genren, men Carlos Giffoni täljer ut ljud med precision. Han behärskar verktygen.

(Publicerad 2008)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry