Charlotte Hug, Frédéric Blondy: Bouquet

Charlotte Hug, Frédéric Blondy
Bouquet
Emanem 5026

Av: Thomas Millroth

Publicerad: ons, 2012-11-21 22:44

En inspelning från 2008 i Paris med tolv stycken av varierande längd med två utsökta ljudkännare, eleganter, kompositörer i flykten, improvisatörer i rummet.

Charlotte Hugs viola och röst har vi ju hört i många sammanhang. Jag tror knappt hon lämnat en likgiltig skiva ifrån sig. Detsamma kan ju sägas om pianisten Frédéric Blondy.

De två tar med oss på en resa genom ljuden. De är båda fästa vid sina instruments ”normala” klangvärld, som de långsamt utvecklar så som man skalar en mogen frukt.

De njuter av att fylla på ljud så att oväntade klanger och slingor skapas. Höra hur spelsätt kan förvandlas till något annat än avsett då möten uppstår. Ungefär som en målare målar och förvandlar färgen till något annat än Beckers normalfärg.

Ungefär så färdas de här två tillsammans med oss, för de är så uppmärksamma på att vi är uppmärksamma och hänger med.
Utvecklingen av musiken känns ibland litet pedagogisk. Ungefär: om vi gör så här blir det så här om vi lägger till detta. Men varje gång blir jag villigt förförd, för det är så svindlande vackert.
Det kärva, gnisslande, atonala, feta, spretande, klinkande, klirrande gifter sig med en vällust som är obruten genom hela skivan.

Långsamt stegras musiken, Hugs röst läggs till och ljudrummet rivs isär, i glipan flyter ny musik fram i en het ström.

Det känns välkomponerat, är oändligt välspelat och ständigt spännande. En duoskiva som demonstrerar hur improns näst minsta och kanske svåraste format också är det mest inbjudande. Och där sitter jag och stirrar rakt ut i luften i 73 minuter utan att märka hur tiden går.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry