Christine Sehnaoui Solo

Christine Sehnaoui
Solo
Olof Bright 19

Av: Magnus Nygren

Publicerad: lör, 2010-01-02 21:50

Under mindre än ett år har den lilla men ihärdiga improvisationsscenen i Libanon med besked öppnat sig för svenska öron. Två turnéer med flera av musikerna och ett soloframträdande av den i Frankrike boende saxofonisten Christine Sehnaoui på Perspectives 2007 i Västerås. Ett framträdande som också blev ett av de mest omtalade på festivalen.

Nu ger det svenska bolaget Olof Bright (drivet av Soundofmusic-skribenten Thomas Millroth och saxofonisten Mats Gustafsson) ut en soloskiva med Sehnaoui, inspelad i Amsterdam i december 2006. Och det är 30 minuter av pur saxofonkonst.

Sehnaoui är fenomenal på att styra luftströmmarna genom altsaxofonen så att ljuden blir både fascinerande och varierade. Inte en enda gång under skivan sinar idéerna, avtar koncentrationen eller slirar hon i uttrycket. Hennes aptit på att finna spännande uttryck tycks omättbar. Och det smittar av sig i lyssningen, man blir hungrig. Hungrig på att höra mer.

Många är de som under senare år sökt efter nya tekniker och nya sammanhang att använda sina instrument i. När jag börjar fundera inser jag dock att saxofonister inte är så väl frekventerade i denna ljudskapande skara, i alla fall när man pratar om saxofonister utanför jazz och frijazz och som dessutom är hyfsat kända inom genren. Britten John Butcher är naturligtvis en, ”gamle” Evan Parker delvis en annan, och i Sverige har vi Mats Gustafsson och Martin Küchen som är inne på dessa områden även om de båda liksom Parker bottnar i jazz. Det finns naturligtvis fler, men efter en stunds sökande i skivhyllan kommer jag inte på så många. (Tipsa mig gärna om fler!). Sett ur detta perspektiv framstår Christine Sehnaoui som en viktig och faktiskt unik röst.

Inom den elektroniska musiken är det idag vanligt att man inkorporerar ”vanliga” instrument för att få en mer akustisk ljudbild eller skapa spänningsfält mellan elektroniskt/akustiskt. Intressant nog går Sehnaoui delvis åt motsatt håll. Sitt akustiska instrument får hon nästan att låta elektroniskt. Även om grundstämningen är tillbakahållen finns det stunder när det viner, tjuter likt feedback, gnisslar, blinkar likt ett stroboskop eller ger antydningar om elektroniska dronelandskap, om än korta i längd. Men det går aldrig över i det rent elektroniska soundet, instrumentets metalliska resonans finns hela tiden närvarande. Altsaxen får också vara altsax, men med minnen och traditioner som bortblåsta. I mitten av skivan finns ett parti när hon med dov ton vackert håller i tonerna över tid.

Även om skivan består av ett stycke är den tydligt indelad i olika sektioner, vilka möjligen inte är inspelade vid samma tillfälle med tanke på dess olika skepnader. Väl avvägt skrap med insprängda tystnader, lågt tvåstämmigt vinande, pressad luft, gällt rullande, ”elektroniska” tjut, bubblande vatten...

Men i denna mångfald finns samband. Det är ofta återhållet, men med effektfulla brytningar, koncentrerat och genomtänkt i bemärkelsen att hon avgränsar sig till enskilda idéer och håller i dem med intern variation.

Det är helt enkelt mästerligt. Missa inte denna skiva!

(Publicerad 2007)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry