Christoph Schiller: Variations

Christoph Schiller
Variations
Another Timbre at63

Av: Kristoffer Westin

Publicerad: tors, 2013-09-19 22:59

Christoph Schiller (f. 1963) är en tysk komponist som arbetar flitigt med fri improvisation, både i sina egna verk och tillsammans med andra musiker. Hans huvudinstrument var ursprungligen piano, men sedan tio år tillbaka har han trakterat spinett – ett vanligt instrument under barocken, som till utseendet liknar en pianoflygel fast i mindre format. Schiller har vidare medverkat på flera skivinspelningar, bland annat i duett med Sebastian Lexer respektive Birgit Ulher, medan Variations markerar utgivningen av hans första soloskiva.

Albumet är smått fantastiskt och med hänsyn till hans premiär som soloartist på en officiell skivutgåva, torde bedriften betygsättas ännu högre. I grunden ligger sex individuella improvisationer, omkring fem minuter vardera, vilka har arrangerats till en enkel men effektfull struktur. Första delen, kallad ”Variation 1”, är ett solo för spinett, medan ”Variation 2” låter den första inspelningen av spinetten, ”spinet 1”, löpa jämsides en ny inspelning med spinett, ”spinet 2”; vidare i ”Variation 3” lagras ”spinet 2” över en inspelning av ”object 1”, och så vidare. För att undgå all eventuell förvirring beträffande strukturen, låter jag återge den tydliga illustration som återfinns på albumets baksida:

Variation 1 spinet [1]
Variation 2 spinet 1 + spinet 2
Variation 3 spinet 2 + object 1
Variation 4 object 1 + object 2
Variation 5 object 2 + piano 1
Variation 6 piano 1 + piano 2
Variation 7 piano 2

Här noterar vi att utöver spinett och objekt nyttjas även två inspelningar av piano, där den senare (”piano 2”) också avslutar albumet solo. Ljuden som frambringas, i synnerhet på spinetten, är utsökta. Varje improvisation kanske närmast kan beskrivas som en samling isolerade aktionssammanhang, vilka varierar i längd och separeras av tystnad. Spinetten trakteras invändigt, till merparten genom olika objekt (däribland eventuellt kulor, e-bow, tagel) som resulterar i märkligt kolorerade, spröda komplex, liksom svepande sinustoner eller robusta, krafsande ljud. Instrumentariet som tituleras ”object” 1 respektive 2 består i diverse konkreta närupptagningar av friktionen mellan olika material samt ljud av stark vindkaraktär.

När så en ren pianoton introduceras i ”Variation 5” förefaller den mycket främmande och ”onaturlig” i sitt sammanhang. Det kontrasterande elementet har dramatiska konsekvenser och skapar en spänning. Fler toner följer, men härvid är perceptionen mer följsam och vi når en acceptans.

Variations* bär på vissa likheter med Mauricio Kagels Transición II (1958–59), även om det senare verket är långt mer komplext i alla avseenden och utgår från ett möte mellan två instrumentalister – slagverkare respektive pianist – som spelar på samma pianoflygel. En central idé i Kagels stycke är att en tredje person gör ljudupptagningar av instrumentalisterna när de spelar live och sedermera återger dessa inspelningar via högtalare under tiden som musikerna spelar. Med andra ord lagras något redan hört över en ny händelse, vilket innebär att det bekanta (redan hörda) tilldelas främmande egenskaper i sin relation till den nya händelsen. I detta avseende bär Schillers stycke starka likheter med Kagels.

En koncentrerad lyssning på Variations väcker dessa främmandegörande aspekter och förstärker verkligen intrycken. Variationernas isolerade aktionssammanhang vrider och vänder på sig och vi tycker oss höra något dolt, något nytt.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry