Circle Katapult

Circle
Katapult
No Quarter 015

Av: Jens Holmberg

Publicerad: lör, 2010-01-02 20:44

Det har alltid varit svårt att beskriva Circles musik. Varje skiva är som ett nytt experiment. Ofta med ett lekfullt och suggestivt resultat. Katapult är fjärde fullängdaren för året och som vanligt expanderar musiken långt över genregränserna. Till skillnad från föregångaren "Panic", som var en hyllning till 80-talets hardcorepunk, eller “Miljard” med sin ambienta prägel, har Circle återigen fokuserat på heavy metal. Det är en tung skiva, kanske det tyngsta som den finska kraut-metal-kvartetten någonsin släppt, där de sterila och tunga riffen utgör grunden i nio stora låtbyggen.

Skivan öppnar med den blytunga "Saturnus Reality", som slår an tonen med guttural sång och snabbt riffande. Musiken bär tydliga drag från den tidiga black metal-musiken, med Venom som upphöjd referenspunkt.

Circle har både humor och ironi. Jag tycker deras ansats är väldigt underhållande. Låttitlar som "Black Black Never Never Land" och "Skeletor Highway" och de tillskruvade influenserna vittnar om en distanserad hållning till hårdrocksestetiken, utan att man för den delen kan avfärda dom som ett plojband. Kvalitet är svårt att avfärda, trots att musiken framförs i spandex och fuskpäls.

"Fish Reflection" för tankarna till sidoprojektet Pharaoh Overlords repetetiva och avskalade hårdrocksboogie. "Welcome to Hell" med Venom känns inte heller helt avlägset, men hos Circle är som sagt den humoristiska touchen alltid påtaglig. Det är svårt att inte le när Jussi Lehtisalo väser "Fish Reflection" på klassisk black metal-vis.

På "Four points of the compass" pressas det fram musik som låter som något Tangerine Dream kunde presterat om Edgar Froese intresserat sig mer för hårdrocksgitarrens möjligheter. Samtidigt som det påminner om proggiga italienska 70-talssoundtrack. En låt i särklass, med tung atmosfär och snortight samspel.

Avslutande "Snow Olypics" börjar med ett ängsligt, gnagande ljud som gnids mot ett piano, innan riffandet tar vid. En Stones-gitarr sträcks ut och river upp stora sår i låten. Det rituella trummande i bakgrunden läggs mot plink-plonkande på gitarr, violin och ett stort styggt riff.

“Katapult” är något av det bästa jag hört med Circle. Här spelas hela registret ut och Circle kommer till sin fulla rätt i mötet mellan 60-talets psykedelika och 80-talets heavy metal. Till skillnad från flera av de tidigare skivorna är låtarna korta, runt fem minuter i snitt. Relativt snabba salvor för att vara Circle, som inte sällan svävar ut i 15-20 minuter långa låtar. Det kompakta låtformatet ger ett kraftfullt uttryck och samtliga låtar byggar på starka gitarrer. Enskilt kanske de vore trista, men inramning är så snygg att det höjer det mest enkla riff till skyarna. Det är precis så här som jag vill att "New Wave of Finnish Heavy Metal" ska låta.

(Publicerad 2007)

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry