Circle Tyrant

Circle
Tyrant
Latitudes # GMT010 (Border)

Av: Jens Holmberg

Publicerad: tors, 2009-10-22 02:06

När Southern Records favoritband passerar London brukar de bli inskickade för en session i Southern Studios. Musikerna får fria händer, allt för att göra vad som beskrivs på hemsidan som ”something with boundless creative scope and freedom - specific to a certain time and space - something with latitude”. Ingen dålig dogm minsann. Allt spelas in och mixas på en och samma dag. Materialet ges sedan ut i den limiterade serien ”Latitudes” som sägs vara en hyllning till John Peel och hans BBC Radio One sessions.

Tidigare har bland andra Grails, Sir Richard Bishop, Magik Markers och Ginnungagap givit ut spännande material på Latitudes. Det enda kravet som ställs är att artisterna själva skall sätta sin prägel på omslagen och bifoga ett foto som bär signifikans för sessionen. I finska Circles fall två naivistiskt tecknade gestalter med kåpa, inramade av Stephen O´Malleys Latitudes-logga. Inget mästerverk direkt, men personligt är det. Inuti finns ett foto av bandet i skämtsamma heavy metal-poser. Circle verkar aldrig tröttna på att driva gäck med metalscenen. Deras egen beteckning ”New Wave of Finnish Heavy Metal” (NWOFHM) säger väl egentligen allt .

”Tyrant” består av tre låtar, samtliga runt 15 minuter långa. Den inledande ”Screaming Luovutus” byggs kring ett långsamt riff som för tankarna till Sunn 0))). Trummor ligger i bakgrunden och tickar hektiskt medan keyboard och bas jobbar upp ett kosmiskt gung. Plötsligt skär sången igenom. Dränkt i svärta harklas finska tungor fram. Plötsligt yttras ”Shake for me girl” och ger en liten ledtråd om innehållet. Skrik och sång läggs på hög. Effekten knottrar huden. Det är hiskeligt. Värre än Sunn 0)))s ”It Took the Night to Believe”.

”Steel Torment Warrior” rör sig inom mer improvisatoriska ramar. Tankarna förs till frijazz. Gitarrerna fantiserar fram monotona strukturer och basen drar upp täta dronepartier i takt med intensivt trummande. Jussi Lehtisalos sång pitchas och rör sig åter mot black metal-hållet. Det shamanistiskt mässande springer ikapp med Janne Westerlunds gitarr. Runt runt i ljudbilden. Det är som att befinna sig i ett musikaliskt kalejdoskop.

”Amputation Crusade” är den kortaste låten. Bara 14:22. Den slår an med ett traditionellt Circle-mantra. Ett Can-inspererat groove bildar en enkel och repetitiv struktur som vaggar in lyssnaren i en bekant trance. Det här behärskar Circle fullt ut. Ljudbilden fylls med dronesekvenser, smarta gitarrlinjer och gnistrande syntmattor. Mot slutet stegras gitarrerna och tillsammans med marschtrummor ebbar alltsammans ut i ett postrockklimax. ”Amputation Crusade” speglar Circles fenomenala förmåga att bygga upp cykliska låtar med till synes enkla medel, men med avancerade och tankfulla tonala sammanfogningar.

”Tyrant” ligger en bit från den mer ambienta föregångaren ”Miljard”, men har fortfarande samma hypnotiska spänning. Med avslutande ”Ampution Crusade” visar Circle att de åter tagit upp jakten på det perfekta riffet. Storheter som ”Sunrise” och ”Raunio” gör sig påminda. De har fått upp ett nytt spår igen och jag skall följa varje steg de tar mot det åtråvärda bytet. Men jag blir inte förvånad om det blir många sidosprång på vägen.

(Publicerad 2007)

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry