Circulasione Totale Orchestra Open Port

Circulasione Totale Orchestra
Open Port
Circulasione Totale 09
(frijazz)

Av: Johan Redin

Publicerad: tis, 2009-09-29 15:49

Benämningen ”storbandsjazz” väcker nog helt andra associationer än till den bulldozer som försöker ta sig ut ur högtalaren när jag spelar ”Open Port”. Ändå är det just storbandsjazz jag hör: en tolv man stark orkester komplett med mässing och klarinettsektion, bas, gitarr, trummor, percussion, vibrafon – samt elektronik, signerad Lasse Marhaug. Orkesterledaren Frode Gjerstad har samlat en riktig supergrupp med legender som Louis Moholo-Moholo, Sabir Mateen, Bobby Bradford, Kevin Norton och Nick Stephens parade med skandinaviska hjältar som Paal Nilssen-Love, Anders Hana, Morten J. Olsen, Ingebrigt Haaker Flaten och Børre Mølstad. Ljudteknikern John Hegre (alias Jazkamer) räknas också in som orkestermedlem. Han blir alltså den trettonde vid bordet, men det betyder allt annat än otur. Att hålla denna storm av ljud i schack kräver en skolad medlem.

Circulasione Totale Orchestra är ett band som har växt med åren, både till antalet och till sin mognad. En av de första skivorna (”Enten Eller”) spelades in 1992, med en ung Nilssen-Love som tornado. Gjerstad meddelar i texthäftet till den skivan att han lika gärna kunde vara far till så gott som alla medlemmarna i den dåvarande sättningen. Projektet hade emellertid redan då en nästan tioårig historia, med bakgrund i Gjerstads samarbete med Johnny Mbizo Dyani och John Stevens i gruppen ”Detail” (”Open Port” är för övrigt tillägnad Dyani och Stevens). Han ville föra vidare sina kunskaper om fri musik till en yngre generation norska musiker och med den målsättningen skall han ha en eloge: sedan mitten av 90-talet har en ansenlig mängd unga norska improvisations- och jazzmusiker erövrat internationell mark och raserat fördomen om naturdyrkan och ECM-musik.

Hur låter då ”Open Port”? Konvolutet anger bara en komposition, ”Yellow Bass & Silver Cornet”, med speltiden 48:16. Det är frijazz. Inga nyheter alls egentligen. Men skivan ger en frijazzberoende individ som mig ett rejält fix som räcker hela helgen. Den första tanken är en längtan efter att få omfamnas av allt detta live. Man får känslan att inspelningen bara är ett prov på hur det kan gå till. Det som stämmer riktigt bra är samspelet mellan Gjerstad och Hanas elgitarr. Lasse Marhaug fungerar också som en slags åskledare där han, mer sansad än vad man är van vid, serverar mullrande och sprakande nedslag precis där stunden kräver det. Moholo-Moholo och Nilssen-Loves samspel är lika spektakulärt som fenomenalt och när de förenas med Kevin Nortons vibrafon (även han är trumslagare) uppstår en kort eufori som raskt perforeras av ett Gjerstadsolo. Som lyssnare får man alltså så mycket stryk man förtjänar och som fallet med de flesta droger vill man bara ha mer och tyngre grejer. Tänk en ”battle” mellan Circulasione Totale Orchestra och Globe Unity Orchestra en varm sommarkväll någonstans i Schwarzwald. Inte en polis i närheten. Överdosen vore farligt nära.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry