Clint Mansell The Fountain (Original Soundtrack)

Clint Mansell
The Fountain (Original Soundtrack)
Nonesuch 79901/Warner

Av: Tobias Norström

Publicerad: sön, 2009-12-06 02:23

Att recensera filmmusik kan tyckas ödesdigert då det i grunden medför ett stort problem: Ska man eller ska man inte relatera musiken till filmen? Musiken måste ju på något vis bära sig själv annars vore den över huvudtaget inte intressant att utforska. Och samtidigt är kompositionerna som utgör ett soundtrack aldrig ämnade att bära sig själva utan enbart för att förstärka filmens uttryck. Clint Mansells tonsättningar har dock aldrig haft effekten att enbart associera till filmrutor, åtminstone inte i min värld.

Från att ha varit gitarrist och sångare i tämligen framgångslösa Pop Will Eat Itself gick Mansell till att bli filmkompositör genom regissören Darren Aronofskys independentprojekt ”Pi” (1998). Sedan dess har han haft ett intimt samarbete med Aronofsky (men även gjort musik till en rad andra filmer) och det föll sig därför naturligt att det blev han som fick göra musiken till Aronofskys senaste film ”The Fountain” – även om storleken på detta senare projekt skiljde sig oerhört från de tidigare.

Skillnaden mellan Clint Mansells musikstycken och andra filmkompositörers är att de alltid verkar besitta ett eget liv. Hans panikpräglade stråkar till ”Requiem for a Dream” förmedlar mer ångest än många av filmens scener och de epileptiska ljudspelen i ”Pi” framkallar starkare stress utanför filmen än inuti. Kompositionerna till ”The Fountain” följer samma mönster, de utgår från klassiska filmmusikssymfonier men har ett uttryck som snarare påminner om ambienta drones än mer traditionella tonsättningar. De förstärker intrycken runt om lyssnaren vare sig det är på bussen, i hemmet eller i det egna sinnet. Mansell lyckas även med att under det fyrtiosex minuter långa soundtracket binda samman sydamerikanska folktoner och Kronos Quartets klassiska symfonistycken med Mogwais experimentella rock.

På frågan om man skall relatera The Fountains tonsättningar till filmen i övrigt är svaret att det inte behövs. Clint Mansells kompositioner besitter en egen suggestiv känsla som snarare är mer påtaglig utanför filmmediet.

(Publicerad 2006)

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry