Clive Bell/Bechir Saadé: An account of my hut (Another Timbre)

Clive Bell/Bechir Saadé
An account of my hut
Another Timbre 08

Av: Thomas Millroth

Publicerad: mån, 2009-10-12 10:30

Clive Bell är ett aktat namn inom japansk traditionell musik, där han bland annat är mästare på bambuflöjten shakuhachi. Bechir Saadé från Beirut spelar här ney, vilket ju är en annan asiatisk flöjt. Mötet är intressant och friktionsfyllt.

Bell spelar i stort sett traditionellt japanskt. Saadé har en djup kunskap om Mellanösterns musikaliska tradition, specialist på olika slags flöjter. Men jag har mest hört honom spela basklarinett. Hans attityd till instrumentet är en kombination av traditionell arabisk och experimentell fri improvisation. I duospel med Annette Krebs och Christine Sehnaoui är han förbluffande. Hållningen präglas av lågmäld briljans. En central roll spelar kombinationen av andedräktens väsljud och instrumentets material. Saadé är en unik spelare i en ljudvärld, som inte är så vanlig inom friform.

På ”An account of my hut”, en titel hämtad från ett japanskt prosastycke från 1100-talet, spelar Bell och Saadé sju duetter.

Förhållandet mellan de två är komplicerat. Clive Bell håller sig som sagt till det japanska. Tonbildning, melodi, stämning blir som en tuschmålning – i alla fall för en västeuropé som mig. Det är intressant att höra hur Bechir Saadé väljer att förhålla sig till denna uttalade vilja. Han svarar inte genom att spela ”libanesiskt” i fråga om melodi etc. Nej, han plockar sönder sin tradition i spridda bitar, som han vänder och vrider på. Till att börja med liksom pickar han på Bells meditativa fylliga linjer med korta andetag, där hans speciella sound av trä i kombination med luft fyller rummet. Han rör sig runt sin ney och lockar nya ljud ur den från skilda positioner. Väsljud, fräsljud, fuktigt eller rent av en varm vibrerande luftström som plötsligt formar en melodi. Mot Bells spel sätter han in en dissonans följd av konsonans. Till det japanska mästerskapet fogar han en starkt individuell hållning.

Clive Bell demonstrerar sin ställning som japansk mästermusiker. Bechir Saadé demonstrerar mer än en djup personlig förtrogenhet med sitt lands musik, han visar hur improvisationen kan smälta samman flera traditioner i ett ögonblick. Saadé målar upp ett skiftande, inte helt öppet och överskådligt landskap, där Clive Bell med säker hand tecknar linjen av en lång, sammanhängande väg.

(Publicerad 2008)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry