Colleen Les Ondes Silencieuses

Colleen
Les Ondes Silencieuses
Leaf Bay57

Av: PM Jönsson

Publicerad: tors, 2010-01-07 01:32

På ”Les Boiles á Musique” från förra året gjorde Colleen musik med enbart speldosor. Skivan skall betraktas som ett mellanspel och gav inga direkta fingervisningar om fransyskans utveckling. Jag lekte med tanken att hon skulle fortsätta utforska klockspel och den typen av instrument, gå in i de små klangerna, och i ännu högre utsträckning luckra upp möten mellan elektronik och akustiska instrument.

”Les Ondes Silencieuses” är ett steg vidare på ett sätt som egentligen är ganska logiskt. Hon spelar bara akustiska instrument: viola da gamba, spinett (liten cembalo), akustisk gitarr, klarinett och kristallglas. Jag känner inte till Colleens bildningsgång, men hon har säkert pluggat klassisk musik, och har på de två första skivorna tagit in element från tidig musik in i dagens gränslösa musikklimat. Hittat en pastoral ö där datorn och sladdarna hamnar längre och längre ner i sanden.

Men jag saknar faktiskt looparna. Musiken är inte lika originell. Det är inte samma mikroskopiska dynamik. Colleens egenart känns igen nästan omedelbart - men när hon närmar sig ett konstmusikaliskt hägn är fingeravtrycken suddigare. Nu är det inte låtar i en 1600-tals-tradition, skivan har en släkting i Harold Budds ”Avalon Sutra”, och ett band som Rachel´s finns någonstans i bakhuvudet. Titeln betyder lugnt vatten eller stilla vågor. Men Les Ondes är även ett namn för infraljuden innan en jordbävning som vissa djur, men inte människor, kan uppfatta.

Det är vacker musik. Särskilt när Colleen spelar viola da gamba. Redan i tonåren förtrollades hon av instrumentet i filmen ”Tous Les Matins Du Monde” (1991) med Gérard Depardieu som viola da gamba-musikern Marin Marais. Drömmen att spela instrumentet uppfylldes först häromåret och rikedomen i strängarna gjorde att hon bestämde sig för att bygga en hel skiva med cellons förfader som grundsten. Och hon spelar det på olika sätt, som en gitarr, med stråke, som ett slagverksinstrument.

Inslagen av barockmusik är ännu tydligare på solospinettkompositionen ”Le Labyrinthe”. Mycket fint. Landsbygdskänslan över låtarna med klarinett är inte lika spännande. De mjuka glasklangerna på ”Echoes And Choral” lockar däremot. Kanske en hel skiva med enbart glas och skålar framöver? Och det skulle vara intressant att höra Colleen tillsammans med någon annan lyhörd musiker som spelar med tystnaden. Mark Wastell till exempel.

Hela skivan övertygar inte. Men tankarna blir klarare. Ett samtal med stillheten. En gryning i ett kapell. Stressen rinner av kroppen.

(Publicerad 2007)

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry