cyclo.

cyclo.
ID
Raster-noton, r-n127

Av: Sven Rånlund

Publicerad: ons, 2011-03-30 11:52

Man ska läsa manualer. Och pressmeddelanden. I fallet med cyclo. hade det besparat mig att nu behöva stå med dumstruten och erkänna att ID inte bara låter som om någon gjort inbrott i slottet Raster-noton och stulit kung Carsten Nicolais kronjuveler, rättare sagt hans ljudfiler, för det är ju förstås Nicolai och den likaså hårdglitchande Ryoji Ikeda som gömmer sig bakom cyclo. Duon gav ut en självbetitlad debut 2001, jag minns inte att jag hört den, men förmodligen låter det inte ljusår ifrån det här knivskarpa soundet.

Åter till pressmeddelandet, så det blir tekniskt rätt. I projektet cyclo. säger sig Nicolai och Ikeda syssla inte i första med musik utan med visualiseringen av ljud, utmaningen ligger i att skapa en hybrid mellan visuell konst och musik. De har byggt upp en databas av ljud som sammanställts utifrån dess förmåga att avge ”… visual responses when analysed in real time with the help of stereo image monitoring equipment. Phase and amplitude of stereo signals can be illustrated graphical: the audio elements are constructed throught the minute editing of frequencies (often beyond the physical range of human hearing) and selected by the artists for their visual characterstics when analysed. Through processes of composition, editing and experiment, cyclo. is amassin an ’infinity index’ of sound fragments.”

Vi snackar snygga ljud, alltså. Nu är jag inte ägare av det rätta XY-oscilloskopet och kan inte avgöra hur vågrörelserna funkar tvådimensionellt, om de rör sig i stilla, sinnliga mönster eller studsar som ghb-påverkade fraktaler. Mycket talar för det senare, inte bara för att man kan raka sig på de vassa ljuden utan också för att skivan – för den visuella konstens skull – är helt omastrad, det vill säga ljuden har genom produktionen förblivit opolerade och är långt mycket elakare mot hörseln än vanlig glitchtronica à la Raster-knaster.

Ljudkonst för ögonen, kanske, och en upplevelse för öronen med extrema frekvenser som verkligen smärtar och fläktar på hög volym – men i en musikalisk mening är det faktiskt inte särskilt intressant. Låtarna byggs upp som standardlåtar i 4/4, om man översätter vers-vers-refräng till något motsvarande för de mikroskopiska ljuden. Det är trummor, fills, bas, komp, solon. Det går säkert att dansa till ID, åtminstone bitvis, även om den dj som tar med sig plattan till ett stort ljudsystem får räkna med pölar av blod och andra kroppsvätskor på dansgolvet.

Stenhårt i rätt miljö men långt ifrån nyskapande, som man kunnat förvänta sig av det här projektet. Egentligen är det rätt trevlig electronica om man bryter mot pressmeddelandets vädjan om ”please do not convert the tracks into a compressed format such as mp3”. I finstereon klarnar däremot ljudkonsten i alla dess valörer, och den med rätt visuell apparat i laboratoriet lär komma ännu närmare Carsten Nicolais och Ryoij Ikedas intentioner. För oss andra återstår att vänta på den kommande publikationen på Raster-noton som utförligt presenterar musikens visuella sidor – nördläsning för audiofiler, kanske fler än så.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry