Dan Fröberg 15 Songs (Down at the Jinxey´s)

Dan Fröberg
15 Songs (Down at the Jinxey´s)
Fylkingen 1026

Av: Mattias Rydén

Publicerad: sön, 2009-12-06 02:26

Jag kan inte låta bli att tänka på ECM:s soundtrack till Godard´s "Histoire(s) du cinema". Regissören säger någonstans, måhända något blygsamt, att om man lyssnar på soundtracket så ger det mer än att sitta sig igenom de fullständiga filmerna. Att man utvinner mer av en personlig tolkning genom slopande av synintryck. Och visst blir bilder ofta mer påtagliga än många ljud. Såpass tydliga att man måste sluta sina ögon för att höra. Och det är ett alldeles utmärkt sätt att ta in Dan Fröbergs nya skiva.

Innehållet styr upplevelsen. Visst är det så. Men även tvärtom. Det som händer i huvudet när jag lyssnar på den här resan får en horisontlinje att verka begränsad.

Skivan består av 15 sånger som växlar mellan hypnagoga tillstånd och tvära uppvaknanden. Ett antal geografiska tillstånd ljuder samtidigt och samlas i olika skärningspunkter. Nya skärningspunkter på kartan, där jag själv ligger någonstans i ett hotellrum med vidöppna fönster. Jag vaknar lätt till av den kvinnliga rösten som går under namnet "The Queen of Sunshine", begriper inte ett ord, men hon gör verkligen skäl för namnet. I "Song TEN" stelnar atmosfären till i ett droneljud från ett ställe där jag kanske inte vill vara. Tryggheten infinner sig i samma låt när allt lyfts fram till en slags vardagligt uppvaknande, som sist av allt upplöses i intet. Tystnaden i slutet övergår från att vara skiljelinje mellan två stycken, till att bli en integrerad punkt som uttrycker försvinnandet på riktigt.

Föregångaren "can a car go and do the carg o?" var en poetisk historia, men verkade mer konceptuellt specifik i låttitlar och konvoluttext. Glappet mellan ljud och text är lite större, vilket fungerar ännu bättre för mig. Det rör sig i utförligaste fall ändå om vaga antydningar. Det finns däremot mer av det man kallar musik i konventionell mening. Detta skulle kunna innebära fega lösningar, men blir tvärtom ännu mer gränslöst så länge relationen med övriga ljud utgör spänningar.

Det kanske låter fjantigt men skivan är väldigt kort om man tänker på de vägar vi gått under tiden. Precis som i drömmar. Typiskt nog är det Dan Fröberg som summerar formen för lyssnandet allra bäst i "Song Seven": (We´ve been here and we´ve been there, so we´ve been here all of the time)". Eller varianten i det lyckade ljudkollaget från Sveriges Radios "Frispel": "Ni har hört och ni trodde att ni såg när ni hörde, fast ni inte var där". Tack ändå för att jag fick vara med.

(Publicerad 2006)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry