Darius Jones Trio_Man'ish Boy

Darius Jones Trio
Man'ish Boy (A Raw And Beautiful Thing)
AUM Fidelity AUM057

Av: Johan Redin

Publicerad: tors, 2009-12-17 12:28

Saxofonisten Darius Jones flyttade till New York 2005 och sedan dess har hans rykte stadigt vuxit till sig i downtown-kretsarna. Han har spelat med många i stadens breda liga, från William Hooker och William Parker till Peter Evans och Nate Wooley. I år skrev han dessutom kontrakt med bolaget AUM Fidelity och debuten som bandledare, i en trio tillsammans med Cooper-Moore och trummisen Rakalam Bob Moses, ligger nu på skivdiskarna.

Jag har inte hört så mycket av Jones tidigare, förutom överraskningen The KillMe Trio tillsammans med Shayna Dulberger och Jason Nazary. Även om KillMe Trio var något mer grovhuggen är också Man’ish Boy en eklektisk skiva där frijazz, post-bop och kanske även någon form av rock blandar sig med varandra. Men det handlar inte om någon ordinär stilblandning eller smidiga övergångar i olika stilarter, utan verkligen att olika fragment och drag blandas ihop till en egen välsmakande gryta. Det både gungar, svänger, gnisslar och hamras på ett förbluffande lyckat sätt, vilket är särskilt tydligt på skivans bästa spår ”Chasing the Ghost”.

Ser man till Jones spelstil tycker jag mig höra David S. Ware som tydlig inspiration, även om nu Jones är altsaxofonist. Att de delar skivbolag är nog inte en slump. Hos Jones finns samma lyriska förtvivlan i registret, samma flexibla förmåga att hålla bandet på halster. Skivans undertitel A Raw and Beautiful Thing tycker jag också håller för Jones själv. Resten av bandet är inte heller att förakta: Cooper-Moore har lämnat det sedvanliga spexhumöret hemma (vilket känns väldigt skönt) och hans piano är både uppbrusande och stämningsfullt, särskilt i ”Forgive Me”, och Bob Moses trumspel är exemplariskt och egolöst.

Trions debut varken stör eller ställer sig in. Om man nu kan skriva så utan att det tolkas som att den är slätstruken, för det är den inte. På något sätt känns det än så länge som att jag vill spara på orden, för det kommer mer. Man’ish Boy är en perfekt jazzplatta i väntan på den där riktiga skrällen, som jag tror kommer i Jones fall. Men som sagt, hatten av redan nu.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry