David Borden – Music for amplified keyboard instruments

David Borden
Music for amplified keyboard instruments
Spectrum Spools SP 036

Av: Kristoffer Westin

Publicerad: mån, 2015-03-16 04:47

David Bordens bortglömda album från 1981 förefaller obligatorisk i samlingen bland vänner av amerikansk minimalism och Terry Riley i synnerhet. Att musiken är från skarven 1970–1980 och utförd på Moog-modular, Minimoog och RMI Piano, ringar även in det hemliga släktet av synth-aficionados, vars munnar torde gapa stort och fyllas till bredden av snålvatten, när de dessutom uppmärksammar musikens trivsamma arpeggion. Och inte heller borde intresset stanna vid några specialister, ty Bordens skiva innehåller inga besvärande märkligheter, utan hämtar sina utgångspunkter från Terry Rileys A rainbow in curved air och lyckas liksom sin äldre kollega överbrygga mellan konst och populärkultur.

Music for amplified keyboard instruments gavs ursprungligen ut på den lilla holländska etiketten Red Music, vilket kan förklara varför den har hamnat lite i skuggan av många andra skivor inom samma musikaliska fält. Kompositionerna på skivan intresserar kanske inte lika mycket som jättarna inom ”pattern-music”, men är både ljudsköna och intressanta utifrån sin syntetiska instrumentering. Därför känns det mycket angeläget att skivan nu har kommit i nytryck – dessutom på både LP och CD.

Borden har en bakgrund i synthesizer-ensemblen Mother Mallard's Portable Masterpiece Company, som började redan 1968 med hjälp av ingen mindre än Robert Moog. Gruppen gav många konserter och spelade in två minimalisminspirerade album under 1970-talet, för att mot slutet av decenniet göra ett uppehåll. Det var under denna tid, när gruppen befann sig i ett slumrande tillstånd, som Borden komponerade styckena på Music for amplified keyboard instruments. I mångt och mycket är albumet en fortsättning på Mother Mallard, men på de två delarna ur verket ”The continuing story of counterpoint” (del sex och nio finns endast representerade på skivan), finns en stringens och mognad, utan att på något vis förlora den avslappnade lekfullhet som associeras med Mother Mallard. Båda delarna är ”pattern-music” av både sympatiskt, vackert och fascinerande slag, med drag av pop. Det känns som väldiga avstånd till Louis Andriessens dissonanta minimalism, medan musiken av Philip Glass, Steve Reich och ovan nämnda Riley upplevs som nära släktingar.

Mellan dessa delar finner vi två kortare stycken, där arpeggio-konstruktionerna har tonats ner, för att ge utrymme till syntetiska landskap. ”Esty point, summer 1978” inleder skivan och med sin vackert melankoliska anspråkslöshet fungerar den utmärkt i sammanhanget. Andra sidan på LP:n eller tredje spåret på CD:n, består av stycket ”Enfield in winter”, som börjar på ett mycket tilldragande vis i ett dovt landskap, medan senare delen får en arkaiserande klang med sitt storslagna bleckblåsimiterande synth-ljud.

Sammantaget är musiken inte särskilt originell, men å andra sidan väl genomarbetad och vacker på ett sympatiskt sätt. Vi kan därmed tacka Spectrum Spools för en välbehövlig återutgivning och samtidigt konstatera att Bordens musik har möjlighet att locka en större publik idag än 1981.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry